Ledarkrönika Moderaternas nygamla logotyp har presenterats i en mängd färgkombinationer, vilket är en välkommen kontrast till den gamla (!) nymoderata loggans allt för urtvättade ljusblå kulör. Dock verkar det inte finnas något specifikt grönt moderat-M, vilket kanske är lite synd – och då tänker vi inte bara på M i militärgrön kulör. Efter att ha ansetts lite osexiga under många år, är nämligen landsbygdsfrågorna nu på väg tillbaka.

När oppositionsrådet Sophia Jarl och fullmäktigeledamoten Per Helgesson presenterade två motioner på onsdagen gavs syn för sägen. Moderaterna vill dels inrätta en tjänst som lantbruksansvarig tjänsteman, dels stärka bevarandet av existerande jordbruksmark.

Egentligen är inte propåerna särskilt ideologiska i sig, fullmäktige borde ha lätt att stödja förslagen oavsett partifärg. Ändå är det inte svårt att förstå sprängkraften, ty förslagen kommer samtidigt som utbyggnaden på framför allt Malmölandet har blivit en besvärlig fråga för Kvartetten. Är det verkligen rimligt att bebygga utmärkt jordbruksmark, i synnerhet som det framför allt handlar om lagerbyggnader och relativt få tillkommande arbetstillfällen? Expropriationsfrågan är dessutom inte bara av principiellt viktig – för äganderätten sitter ofta illa till i Sverige. Dessutom är det faktiskt en fråga om de gröna näringarnas framtid.

Enligt Jarl och Helgesson kan jordbruk med binäringar skapa många nya arbetstillfällen. Som av en tillfällighet är det tjänster som det finns erfarenhet av bland många invandrare – en grupp med hög arbetslöshet. Det är skäl nog att tittare lite närmare på den gröna näringen.

Fast visst förtjänar också den militärgröna färgen att synas! Förutom allting annat finns det nämligen beredskapsskäl att slå vakt om jordbruket. Förmodligen har denna civila beredskap inte varit så dålig sedan första (inte andra) världskriget. Även om frågan numera delvis är av sameuropeisk natur, behöver vår självförsörjning förstärkas. Och det är något som bör få praktiska konsekvenser – till exempel på Malmölandet.

Åtminstone bör man, för att citera Helgesson, undvika slentrianmässig industriutbyggnad på jord- och skogsbrukets bekostnad. Båda behövs, men det är inte självklart att det ena alltid ska gå före det andra.