Ledare Public service framstår i debatten emellanåt som den yttersta garanten för oberoende journalistik. Nu har riksdagen till och med gått så långt att den tidigare valfria TV- och radioavgiften har ersatts med en obligatorisk skatt. Systemet får också till följd att det är upp till den politiska majoriteten att se till hur stor budget public service ska ha att röra sig med.

Hur bra public service är för demokratin verkar dock bero på vem som förespråkar en sådan ordning. President Donald Trumps milt uttryckt ansträngda konflikt med CNN fick honom att i måndags twittra att den amerikanska staten kanske borde starta ett globalt mediabolag, för att ge en mer positiv bild av presidenten. Kritiken lät inte vänta på sig och hans idé anklagades för att vara kontroversiell och farlig, samt att statligt ägda medier kan kopplas samman med diktaturer.

Nu är det en viss skillnad mellan public service och motsvarande propagandakanaler i diktaturer, men den grundläggande poängen med kritiken mot Trumps uttalande är att statsmakter inte ska bedriva journalistik. Särskilt inte när vi har privata mediebolag som klarar detta betydligt bättre än staten.

Trots att svensk public service ser sitt oberoende som ett adelsmärke är det ytterst svårt att vara just oberoende. Uppgiften att vara oberoende ligger hos varje anställd i public service, vilka givetvis har personliga uppfattningar om det ena och det andra. Det är något som ofrånkomligen påverkar vad som rapporteras och hur det rapporteras. De gånger övertramp eller felaktigheter inträffar är rättelserna minimala.

För att ta ett subtilt exempel om svårigheten att vara oberoende när just USA nämns i texten. Sveriges Television översatte nyligen i en intervju ”Republicans are for limited government” till ”republikanerna vill ha en svagare statsmakt”. Det är faktiskt inte vad intervjuobjektet säger. Han pratar om en mindre eller begränsad statsmakt, inte nödvändigtvis en svagare, vilket ger en klart mer negativ association och för tanken till illa fungerande stater. Det kan visserligen ha varit ett olycksfall i arbetet, men sett till SVT:s USA-rapportering i stort framstår det snarare som en del av ett större negativt mönster. Om SVT är helt opartiskt innebär det alltså att republikanerna vill ha en svagare stat, vilket inte är sant.

Amerikanska privata medier inte är opartiska, tvärtom. Men de är tydliga med vad de står för och fördelen är att du kan välja bort en kanal eller tidning som inte håller måttet.

I Sverige kan du välja att inte konsumera public service, men måste ändå betala för det. Detta till priset av en hämmad konkurrens och möjlighet för privata alternativ att ta sig fram på marknaden och bedriva exempelvis kostsam utrikesjournalistik.

Förhoppningsvis sår Trumps tweet ett frö om hur märkligt det är att ett land som Sverige har skattefinansierad public service 2018.