Första spiken i Putins kista

28 mars 2017 04:00

Du är dödlig. Även om just den frasen inte fanns i slagorden på Pusjkintorget i Moskva, var det budskapet till ”tsaren” – Vladimir Putin. Också han är dödlig. Som alla människor förstås, men i detta fall avses hans politiska liv.

Med oppositionsledaren Aleksej Navalnyj som främste företrädare organiserades demonstrationer över hela Ryssland under söndagen – från S:t Petersburg till Vladivostok. I Moskva samlade protesterna fler än 10 000 deltagare och över 700 greps, vilket också är ett rekord på sitt sätt. Demonstrationen slogs brutalt ned, journalister greps men också tillfälliga förbipasserande.

Hur det kunde gå så illa? Frågan är fel ställd. Frågan är hur det kunde gå så bra, hur lyckades människor utmana makten så effektivt?

Uppenbarligen misslyckades säkerhetstjänsten FSB fullständigt i sitt arbete, samtidigt som det är lika uppenbart att det finns en stor sjö av ryskt missnöje att ösa ur. Från höger till vänster och ofta med korruption som minsta gemensam nämnare. Formellt var demonstrationerna en protest mot just korruptionen, i praktiken var de också en folklig misstroendeförklaring mot den egna presidenten. Om Putin inbillat sig att folk i när och fjärran fortfarande älskar honom, har han anledning att tänka om.

Över huvud taget har denna nu flyktade kärlek alltid varit ett resonemangsäktenskap. Folk har gillat läget eftersom de flesta fått det åtminstone lite bättre. Men det var innan de senaste årens ekonomiska problem. Samtidigt som korruptionen – som Putin en gång valdes till president för att stoppa – bara blivit värre.

Putins svar har varit utrikespolitisk aggression, i synnerhet genom den militära interventionen i Ukraina. Det fungerade faktiskt ett tag. Plötsligt var det inte Ryssland 2014 – utan Ryssland 1914. Samma nationalistiska hysteri och samma unisona hyllningar till det egna ledarskapet.

Men nu som då har den nationalistiska entusiasmen mattats. Genom sitt agerande har Putin förvärrat de ekonomiska problemen, isolerat Ryssland internationellt och dessutom innebär den nästan exempellösa upprustningen svåra påfrestningar för samhället. Vem vill riskera liv och lem för Donbass, medan den egna familjen far illa och Putins klickvälde berikar sig på det arbetande folkets bekostnad?

Nej, det blir nog inte någon revolution! Inte nu. Men missnöjet fortgår – samtidigt som de politiska kraven sprids i folkdjupet, radikaleras och leder till bredare politisk medvetenhet.

”Gatan har redan talat, mina herrar, och denna gata är nu att räkna med”, som mensjeviken Nikolaj Tjcheidze konstaterade 1917.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Hans Stigsson