Ledare Få saker är så politiserade som just förskolan. Det gäller inte bara frågan om huruvida barnen mår bäst av att vara med sina föräldrar eller vara på förskolan. Det beror desto mer på vad förskolan är tänkt att vara.

Nyligen skrev det tidigare miljöpartistiska kommunalrådet i Malmö, Nils Karlsson, en krönika i Dagens Samhälle (1/2), i vilken han argumenterar för att förskolan bör bli obligatorisk redan från två års ålder. Skälet till detta är inte primärt att barnen skulle ha det bättre i förskolan – utan för att minska hedersvåldet. Han skriver att om samhället vill förändra värderingar måste detta arbete börja tidigt.

Att förskolans huvudsakliga uppgift ska vara att förändra värderingar – och göra närvaron obligatorisk från två års ålder – ger närmast totalitära vibbar. Givetvis är hedersvåld ett stort problem för många pojkar och flickor runtom i landet, men att använda förskolan som ett verktyg för att förändra detta är både naivt och träffar fel.

För det första är inte förskolan någon magisk institution. De flesta förskollärare har fullt upp med att se till att alla barn är mår bra, byta blöjor och se till att verksamheten flyter på i övrigt. Att förskolorna med dagens ersättning dessutom skulle ha möjlighet att omskola de värderingar barnen får från hemmet är i bästa fall naivt att tro.

För det andra är det en kollektiv bestraffning. Varför ska landets samtliga tvååringar tvingas börja i förskolan för att vissa föräldrar inte kan släppa sin unkna hederskultur? Vissa barn är helt enkelt inte mogna att börja i förskolan vid två års ålder och mår inte bra av det, andra föräldrar prioriterar hellre att någon förälder är hemma med barnet. Detta av helt andra anledningar än att inpränta hedersnormer i barnen.

Och vilka värderingar är det egentligen förskolan ska lära barnen? Nyligen gick två debattörer ut i Metro (29/1) och skrev att förskollärarna måste bli bättre att undervisa i sex- och samlevnad. Det är nog inte bara familjer med hederskultur som är främmande från att det ämnet ska introduceras redan i förskolan. Nils Karlsson skriver att ”normkritik måste genomsyra all undervisning och vara centralt i fritidshemmens verksamheter” – det behöver man inte heller vara en hedersvåldsförespråkare för att vara kritisk till.

Förskolans primära uppgift bör inte vara att ge barn den ena eller andra värderingen, utan att erbjuda en trygg plats där barnen kan vara medan föräldrarna är på jobbet.

I stället för att använda förskolan som ett verktyg för att minska hedersvåldet bör problemet angripas vid dess rot. Ge polisen och kommunerna de resurser och förutsättningar som krävs för att upptäcka och beivra hedersvåldet så fort det visar sitt fula tryne. Se till att göra det så svårt som möjligt att förstöra livet för unga pojkar och flickor. Det är polisens uppgift att hantera kriminella personer som hotar och skadar andra – inte förskolans.