Ledare När Moderaterna lägger fram sin budgetmotion för 2019 är temat att Sverige ska hålla ihop. Bland reformer för ökad tillväxt syns sänkta skatter på arbete. Samhällskontraktet ska stärkas genom att 2,4 miljarder tillförs till polis och rättsväsende. Vårdköerna ska kortas genom att kömiljarderna återinförs. Försvaret får permanenta tillskott om tre miljarder kronor för år 2019 samt 18 miljarder kronor för de kommande tre åren.

Vidare föreslås skatterna på drivmedel bli lägre. Integrationen avses förbättras med tredubblat RUT-avdrag samt språkförskola för nyanlända. Och skolans kunskapsuppdrag betonas, genom mer undervisning och fler lärarassistenter i utsatta områden.

Budgeten kritiserades av Vänsterpartiet redan innan den presenterades. Partiet menar att det är oansvarigt att lägga en budgetmotion som sannolikt kan antas av riksdagen, istället för övergångsregeringens neutrala budget. Men ett ansvarsfullt agerande, mot både Sverige och sina egna väljare, är att lägga fram den politik man är övertygad om är bäst för landet. Det gäller alla partier, inklusive S och V. Det är de folkvalda i riksdagen som har makten i Sverige, inte en övergångsregering.

Det kan dock påtalas att fler besparingar bör kunna göras i budgeten för att finansiera ytterligare välbehövliga reformer av ekonomin. Moderaternas budget, som partiet kallar neutral eller försiktigt åtstramande, är ett steg i rätt riktning.

En återhållsam budget lämnar visst handlingsutrymme under lågkonjunktur och i eventuell kris.

M-ledaren Ulf Kristersson påtalar under pressträffen att detta är en moderat budget, inte en alliansbudget. Men han är samtidigt tydlig med att M är berett att diskutera innehållet med allianspartierna. Det riktar givetvis ljuset mot Centerpartiet och Liberalerna, vilka nu söker sig mot Socialdemokraterna för att få igenom sina sakpolitiska krav.

Kristersson säger själv att kraven från C och L är rimliga borgerliga reformförslag. Men förutsättningarna att bedriva en sådan politik torde vara bättre i en borgerlig regering än en socialdemokratisk.

Eftersom S inte tänker lägga någon egen budgetmotion står valet för C och L mellan M-budgeten och en budget från övergångsregeringen. Om C och L verkligen vill få igenom sin sakpolitik så finns det en tydlig väg för detta. Den erbjuder också en väg för att hålla ihop det borgerliga projektet.