USA:s president Donald Trump tog naturligtvis chansen att skryta, med ett språkbruk som intressant nog går hem bättre i Mellanöstern än här, när han konstaterade att Abu Bakr al-Baghdadi – Islamiska statens grundare och ledare – var en fegis som "dog som en hund". Tyvärr förfelade den uppblåsta retoriken delvis sitt syfte och gav dessutom ett påtagligt mindre statsmannamässigt intryck än när hans strame företrädare i Vita huset, Barack Obama, meddelade att al-Qaidaledaren Usama bin Ladin likviderats.

 

Men detta må vara Trump ursäktat, för det viktiga var ju att folkmördaren al-Baghdadi förpassats ur de levandes skara och därtill fanns det en poäng att påpeka de ynkliga omständigheterna för hans måttligt sorgliga frånfälle. Istället för att slåss till sista blodsdroppen med svärdet i hand utlöste han sin självmordsväst och tog tre av sina barn med sig i döden.

 

Huruvida Trumps tidigare beslut att dra tillbaka amerikanska styrkor från Syrien försvårade operationen mot al-Baghdadi får tills vidare skrivas på spekulationens konto. Det kan rentav vara tvärtom, då vissa uppgifter tyder på att IS-ledaren röjde sig just efter det amerikanska återtåget.

 

I vilket fall som helst är han alltså död. Bra! Även om det kortsiktigt finns risk för att IS-terrorister försöker hämnas sin ledare och även om det långsiktigt inte innebär att jihadismen försvinner. För många terroristexperters varningar till trots i bland annat svenska medier, kommer just Islamiska staten sådan vi känner den knappast att återuppstå. Vad många tycks glömma är nämligen det apokalyptiska draget i denna sektliknande rörelse, där al-Baghdadi spelade en närmast profetisk roll. Händelserna har ytterligare demoraliserat rörelsens redan djupt desillusionerade anhängare.

 

Även om den extrema islamismen förblir en utmaning under överskådlig tid, framstår al-Baghdadis så kallade kalifat som en ovanligt tragisk parentes i Mellanösterns rika historia. Dock måste man erkänna att IS-ledaren lyckats skaffa sig herostratisk berömmelse, förmodligen för sekler att komma. Förutom tiotusentals torterade, grymt mördade, våldtagna och fördrivna människor, förutom terrordåd över hela världen, lyckades al-Baghdadi med en kulturförstörelse av faktiskt historiska mått. Förutom uråldriga kyrkor och moskéer sprängde terroristerna det forntida Nimrud, skövlade museet i Mosul och förhärjade "öknens Venedig" – Palmyra.

 

Så blir då själva ruinerna minnesmärken för islamismens barbari.