Den gubben gick inte. Annie Lööf låter meddela att hon och Centerpartiet kommer att rösta nej till Stefan Löfven. Det blir inget blocköverskridande samarbete.

Det var egentligen ganska självklart, givet hur arrogant Löfven uppenbarligen bemött Lööfs visserligen relativt radikala krav. "De försöker begrava mycket i utredningar och försöker skjuta mycket på framtiden" konstaterar Lööf uppgivet. Ja, så är det säkert. Vi känner igen den närmast standardiserade socialdemokratiska förhandlingstaktiken. Det var den politiken som malde ner Miljöpartiet under den förra mandatperioden.

En liten applåd är hon allt värd, Annie Lööf. Men bara en liten. För dels kunde vem som helst räkna ut att det skulle sluta på det här sättet. Dels är vi nu än en gång tillbaka till ruta ett. Lööf röstade först bort Löfven som statsminister, röstade sedan nej till Ulf Kristersson och ämnar nu göra detsamma också till Löfven. Hur ska hon egentligen ha det?

Fast genom att säga nej och skylla på Löfvens bristande samarbetsförmåga slipper hon åtminstone sitta med Svarte Petter på hand. Det kortet sitter en annan partiledare på, en som förmodligen hoppats på en snygg reträttpost som statsråd i en Löfvenledd regering: Jan Björklund.