Miljöpartiet har ångest – igen. Denna gång handlar det dock inte om klimatet – utan om en lag de själva drev igenom. Lagen om ny möjlighet till uppehållstillstånd för vissa ensamkommande, den så kallade gymnasielagen, trädde i kraft den 1 juli 2018 efter stor debatt. Den innebär att personer som annars skulle blivit utvisade får en möjlighet till uppehållstillstånd för att studera på gymnasiet. 

7500 ensamkommande som fyllt 18 år fick således under förra hösten tillfälliga uppehållstillstånd i 13 månader för att de börjat eller tänkt börja en gymnasieutbildning. Nu har många ansökt om förlängda uppehållstillstånd – men en rad problem har uppstått. SKL – Sveriges kommuner och landsting – har slagit larm och menar att situationen nu är ohållbar för kommunerna. Om en person får uppehållstillstånd eller inte blir plötsligt avhängigt lärarnas betygsättning och närvarorapportering – något som sätter en oerhörd press på lärarna. 

Dessutom är det många av eleverna som inte klarar av gymnasiestudierna eftersom de inte kan svenska tillräckligt bra. Och när de väl klarat studierna väntar förmodligen ändå ett avvisningsbeslut, eftersom man måste ordna ett fast arbete inom sex månader vilka få väntas klara.

 

Om tusentals unga män förlorar sina uppehållstillstånd behöver man knappast en gymnasieexamen för att begripa att risken för parallella samhällen är uppenbar, där personer avviker och går under jorden. En situation som bådar för enorm otrygghet. Socialstyrelsen har också i en rapport konstaterat att svårigheter att klara studierna för denna grupp lett till såväl hemlöshet som prostitution och knarkförsäljning.

Den havererade gymnasielagen visar att lagarna om asyl och uppehållstillstånd måste behandlas med respekt. Det är vanskligt att ändra lagar hastigt och utan ordentlig konsekvensanalys. Asylpolitik väcker känslor – det har den alltid gjort, men känslorna kan inte tillåtas att styra utan förnuft. Sveriges system måste vara tydligt och transparent. 

Regeringen kan inte påstå att de inte blev varnade. Flera partier och remissinstanser riktade skarp kritik mot lagen. Lagrådet gick så långt i sin sågning att de skrev: ”Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”. Men regeringen valde ändå att driva igenom lagen med stöd av Centerpartiet och Vänsterpartiet.

 

Nu har Miljöpartiet ångest och medger att den nya lagen har brister. Tyvärr tvingas även alla andra leva med konsekvenserna av deras ogenomtänkta politik.