Rörelser som förkunnar domedagsliknande budskap tenderar ofta att bete sig irrationellt i omgivningens ögon. Detta gäller därmed också delar av klimatrörelsen. 

En av dessa rörelser är det internationella nätverket av aktivister som kallar sig för Extinction Rebellion, vilken bland annat gjort sig känt för att blockera trafik. Just sådana aktioner har rörelsen också uppmärksammats för i veckan som gått. I ett videoklipp på nätet stoppar de biltrafiken genom att blockera en bilkorsning i Storbritannien. I ett annat viralt klipp som sprids på nätet har några aktivister kopplade till rörelsen klättrat upp på en tunnelbanevagn under morgonrusningen och stoppar därmed hela tunnelbanetrafiken. 

Det är lätt att klia sig i huvudet och fundera över varför klimataktivister stoppar just kollektivtrafiken, som om något är ett kommunikationsmedel som minskar mängden koldioxidutsläpp. 

 

Föga förvånande möttes aktionerna av vrede. De aktivister som klättrat upp på tunnelbanetåget slets ned av arga pendlare som har den modesta önskan att bara komma i tid till sina arbeten. En person skrek åt aktivisterna att han behövde ta sig till jobbet för att ha råd att köpa mat till sina barn, exempelvis. Elitaktivisterna – som till synes varken behövde lämna barn på förskolan eller skynda sig till arbetet – sabbade morgonen för tusentals människor, som försöker få sina liv att gå ihop och ha råd att betala räkningarna.  

Detta var sannolikt inte den beräknade effekten från aktivisterna i fråga. Måhända hade de hoppats på att få till en större diskussion om dagens samhälle och arbetsliv, där transporter av såväl varor som människor runtom i landet och världen ses som en självklarhet. Men genom att ge sig på vanliga människor som försöker få sin vardag att gå ihop retar aktivisterna inte bara upp dessa – de alienerar dem också från miljöfrågorna i stort. För vem vill sätta sig och lyssna på en rörelse vars förslag endast innebär högre skattekostnader och kostnader för ditt hushåll och vars aktivister rent fysiskt sabbar din vardag?

Om klimatrörelsen på riktigt säger sig företräda arbetarklassen och ekonomiskt svaga grupper i allmänhet måste den ändra sitt tillvägagångssätt. Att ställa till vardagen för redan pressade människor är ingen vidare bra strategi för den som söker massans stöd. De ovan nämnda aktionerna illustrerar klimatrörelsens problem; det tycks som att många i rörelsen är emot mobilitet, konsumtion och resande som fenomen. Där kommer de ha svårt att få med sig de stora massorna – men så är det ofta för domedagsliknande rörelser.