För även om du och jag kanske har tak över huvudet är det långt ifrån alla som har det. Nyanlända och unga personer som vill förändra sin livssituation och exempelvis börja arbeta eller studera hindras. Det är problematiskt och stoppar upp potentiell utveckling för såväl de enskilda individerna som för samhället. Men även om många talar om att det behövs fler bostäder så ges förvånansvärt få konkreta förslag.

I förra veckan bjöd bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) in Allianspartierna och Vänstern för att tillsammans försöka lösa den akuta bostadsbristen i Sverige och de första samtalen hölls i måndags. Det är bra att det byggs och att partierna är överens om att bostäder är viktigare än vilket parti som leder själva frågan. Men om vi ska få effekter som även bygger på långsiktighet och inte bara täcker behovet just nu så måste vi göra omfattande förändringar i hela systemet.

För Sverige och framför allt storstäderna har rejäla problem. Nästan 70 000 personer bara i Stockholm bor i osäkra upplåtelseformer, visar Hyresgästföreningens senaste undersökning. Det är svårt att få en bostad, vilket resulterar i tvivelaktiga lösningar.

1969 avskaffades hyresregleringen, åtminstone till namnet. Ändå har vi fortfarande en alldeles för institutionaliserad hyresgäströrelse som kontrolleras av ett korporativt system för hyresförhandlingar. Det är både dyrt och svårt att få tag i hyreslägenheter i dag – trots att det borde vara enklare än att köpa en dyr bostadsrätt, kan man tycka.

Enligt KTH-forskaren Anna Granath Hansson ska vi lära av Tyskland. Allt från stadsplanering och infrastruktur till skatter och finansering behöver ses över för att komma till rätta med den svenska bostadskrisen. Hon skriver om detta i sin licentiatavhandling där hon jämfört förutsättningarna för bostadsbyggandet i Sverige och Tyskland.

Granath Hansson har tittat på de tyska storstäderna Berlin och Hamburg. Till skillnad från Stockholm och Göteborg, som hon jämfört med, har dessa två städer aktiva riktlinjer för bostadspolitiken. Bland politikerna är det dessutom ständigt centralt att visa framfötterna för att vinna val. Det leder till konkreta lösningar och problemåtgärder.

Vi behöver bygga mer, men måste samtidigt bygga bort hindren. Svenska staten får in stora summor när företagen bygger – 35,7 procent av nyproduktionskostnaden för en hyresrätt går till skatter och avgifter, enligt en rapport från Samhällsförlaget 2015. Men vad händer sedan med pengarna?

Sverige behöver en mer omfattande avreglering för att möjliggöra kortare köer och minska svarthandeln. Sänkt – eller kanske rentav slopad – byggmoms och enklare regler för nybyggnationer är också viktiga incitament för en mer flexibel bostadsmarknad.

För det är flexibilitet vi behöver. Inte årslånga kösystem som låser in mer än öppnar dörrar för människor att bo och utvecklas.

Katarina O’Nils Franke är redaktionssekreterare på Axess och aktuell med romanen Kollisionen.