Sydafrika äntligen på rätt väg?

Klarar Sydafrika att återgå till Mandelas ideal och vända korruptionshelvetet till en ny period av rättssamhälle och stabil utveckling?

Sydafrika har i hundratals år kastats häftigt mellan himmel och helvete. 

För de jordlängtande holländare och religiöst förföljda fransmän som flydde hit på 1600-talet blev det något av ett paradis, men för de afrikaner som med våld drevs från sina traditionella boplatser snarare ett helvete. 

Snart kom dock de europeiska inbyggarna i konflikt med de brittiska kolonisatörer som såg att här fanns alldeles för mycket guld och diamanter för att lämna över till holländska bönder, ”boer”. Boerkriget kom att bli ett av historiens grymmaste och blodigaste.

När boerna vann valet efter andra världskriget inträffade nästa katastrof, apartheid. Svarta och asiater förnekades mänskliga rättigheter och skulle flyttas och isoleras i särskilda områden, som de bara fick lämna för att arbeta för slavlöner åt de vita.

När upproret mot den rasistiska slav- och polisstaten blev allt blodigare och, sent omsider, fick stöd av det internationella samfundet kom så befrielsen. Efter 27 år i fängelse släpptes ANC-ledaren Nelson Mandela och blev det demokratiska Sydafrikas förste president. Hela världen jublade åt förhoppningar om försoning, fred och utveckling - kanske lite för tidigt. 

Mandelas efterträdare levde nämligen inte upp till föregångarens måttstock. Den för övrigt hedervärde Thabo Mbeki fastnade i ett bisarrt förnekande av HIV/aids-epidemins allvarliga karaktär och Mbekis efterträdare Jacob Zuma visade sig vara en svårartat populistisk och genomkorrupt politiker, helt utan Mandelas moraliska kompass. 

Allt gick över styr. Ekonomin ruinerades, inte minst de statliga företagen. Kapitalister mutade sig till rätten att t o m tillsätta ministrar. Det mödosamt påbörjade byggandet av värderingar och samhällsmoral raserades. Brottslighet och korruption tilläts härja fritt. Klyftorna mellan rika vita och fattiga svarta, färgade och asiater växte på nytt. 

Lyckligtvis fanns det en gräns som rättssamhället och demokratiskt sinnade politiker lyckades upprätthålla. Zuma avsattes och de värsta bestickarna tvingades lämna landet. 

Efter en dryg veckas besök i Sydafrika och möten med allt från ministrar och borgmästare till hemlösa och eldsjälar i slumrenoveringsprojekt kan jag konstatera att alla frågar sig: Klarar vi att återgå till Mandelas ideal och vända korruptionshelvetet till en ny period av rättssamhälle och stabil utveckling?

Glädjande nog verkar de flesta faktiskt tro det, och många är genuint besjälade av uppgiften. Steg för steg, men under stora svårigheter, försöker rättsväsendet och politiken komma åt korruptionen. Sakta men säkert bygger man bort de värsta slumområdena där miljontals fortfarande bor i plåtskjul utan moderna bekvämligheter. Undan för undan sätter man de konkursmogna statsföretagen på fötter igen, med nya seriösa och professionella ledare.

Allt detta sker under klokt ledarskap av Mandelas lågmälde, men förhandlingsskicklige lärjunge Cyril Ramaphosa, med bakgrund både i ANC, fackföreningsrörelsen och näringslivet. 

I detta arbete hoppas de att också det svenska samhället, inte minst kommuner och folkrörelser, vill hjälpa till. Nu behövs stödet lika mycket som i kampen mot apartheid, för Sydafrika får inte misslyckas. 

Göran Färm är fd Europaparlamentariker (S).

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Göran Färm

Ämnen du kan följa