Krönika Man kan diskutera om 10 procent för spanska ytterhögerpartiet Vox är en succé eller inte. Det var sämre än opinionsläget före valet, men jämfört med förra valet är ökningen enorm. Då nådde de inte ens en procent

Det mest oroväckande är att ett sådant parti växer i Spanien, det EU-land som senast led under fascistisk diktatur (1975), och därför borde vara vaccinerat mot högerextremism.

Vilka är då de olika europeiska partier på den yttersta högerkanten som står till höger om klassiska moderata och kristdemokratiska partier – och som också ingår i en rad regeringar?

I EU-parlamentet har de hittills splittrats i tre grupper, men nu pågår försök att ena dem. Brittiska konservativa ville först inte beblanda sig med Sverigedemokraterna, som ansågs ha en alltför högerextrem historia, men vek sig. SD har själva inte velat beblanda sig med mer uppenbart rasistiska, Putinvänliga och fascistanstrukna partier som franska Nationella Fronten (nu med nytt namn) och ungerska Jobbik, som ibland visar sig i svarta uniformer.

I Sverige har frågan om SD ska släppas in i värmen och normaliseras blivit så het att den knäckte den borgerliga alliansen. Inställningen till SD beror på hur man värderar deras kärna och bakgrund i förhållande till deras försök att putsa upp fasaden och rensa ut rasismen. Deras mål är att nå väljare som inte är rasister, utan bara vill ha ett folkligt missnöjesparti eller strama åt invandringspolitiken.

Den som vill värdera hur trovärdig fasadputsningen är bland SD:s potentiella samarbetspartners i EU bör läsa boken ”Ödesvalet” (Premiss förlag) av Lars Jederlund. Han har rest i Europa och talat både med företrädare för dessa partier och kritiker i det civila samhället. Den bild som framträder bakom de putsade fasaderna är förskräckande.

Han finner en retorik långt från allt demokratiskt samtal, där etablerade partiers företrädare kallas förrädare och flyktingar parasiter, forskare och seriösa medier misstänkliggörs och hotas. Asylrätt och religionsfrihet ska avskaffas (förbjud Koranen, stäng alla moskéer). Bakom partierna finns organisationer och Putinvänliga medier som sprider hatiska fake news och konspirationsteorier till miljontals. Somliga kräver mera ”lebensraum”, vill militarisera, revidera gränserna och återupprätta Stor-Ungern och Stor-Rumänien. Abortmotstånd, hemmafruideal, EU-motstånd och klimatförnekelse är ständigt återkommande.

Det riktigt stora problemet är att de demokratiska motkrafterna i så stor utsträckning ännu står handfallna och att så många i bland annat Sverige nonchalerar varningstecknen. Handfallenheten gäller både det politiska svaret på missnöjet och att utforma budskap och kommunikationsvägar för att nå de känsliga väljarna.

EU-valet den 26 maj skulle behöva innebära en dramatisk vändning på den fronten.

Göran Färm har varit socialdemokratiskt kommunalråd i Norrköping, därefter EU-parlamentariker i många år. Numera pensionär, fri skribent och fullmäktigeledamot (S).