Insändare I en krönika i NT 16/1 skriver Stefan Olsson att alla resurs- och klimatproblem löses genom tillväxt och teknologi. Han hänvisar till ständiga framsteg inom den teknologiska forskningen.

Hans resonemang är mycket likt Sara Skytterdals: Flyg mer, så får vi bättre och renare flygplan. Men det synsättet är endimensionellt, båda har nämligen glömt tiden som en faktor.

Man hänvisar till en kommande, ospecificerad teknisk utveckling som ska lösa problemet. För 25 år sedan framfördes fusionsenergi som en ”kommande, snar” lösning på energiproduktion. Vi skulle få en oändlig mängd billig energi. Den tekniska forskningen har ännu inte löst det.

Uppoffring är meningslöst menar Stefan Olsson, det till och med försvårar utvecklingen av koldioxidsänkande teknik. Som exempel, att avstå från att flyga, skulle hindra biobränsleforskning och därmed tillväxt. Inom ekonomisk teori betonas efterfrågan som den stora drivkraften för tillväxt. Då kan ”uppoffringen”, att avstå från att flyga med fossilt bränsle, snarare stimulera den tekniska utveckling av alternativa bränslen.

Enigheten om människans påverkan på klimatet är stor, och att vi måste göra något. De tekniska lösningar Stefan Olsson hoppas på finns inte än. De tar tid att utveckla. Det är just tidsfaktorn som gör att vi, tills vi ser realiserbar teknik, bara har alternativet att gör ”uppoffringar”. Uppoffringar kan tvingas oss till kreativitet, som leder till utveckling. Elbilar och solceller är bra exempel på det.

Uppoffring är att göra avkall på vår bekvämlighet, flyga, åka bil och äta mindre kött. Ja, det kanske det är, för oss i västvärlden. Men för en stor del av världen är dessa bekvämligheter något man bara kan drömma om.

Stefan Olsson, det finns goda skäl att vi i väst gör uppoffringar för klimatets skull. Just nu för att vi inte, inom rimlig tid, kan se de tekniska lösningar du hoppas på.

Hans Andersson