Insändare Från politikens högerkanter hörs allt högre krav på fler poliser och hårdare straff i kampen mot den organiserade brottsligheten. Jag kan hålla med så långt att det är viktigt för ett rättssamhälles trovärdighet att brottslingar lagförs och straffas, men för att vara meningsfulla måste straffen syfta till att återföra den dömde tillbaka till det lagliga samhället. För att på längre sikt komma tillrätta med gängkriminaliteten krävs dock djupare analyser och genomgående förändringar.

Jag hörde för många år sedan dåvarande polismästaren i Stockholm, Karin Götblad, berätta att stadsdelsnämnderna ofta var på henne om att öppna polisstationer i deras stadsdelar. Hon svarade då alltid att hon inte tänkte öppna några polisstationer förrän kommunen öppnade fritidsgårdar.

Ingen människa föds kriminell. Att välja den kriminella banan är en utväg för den som misslyckats i det civila samhället och hamnat i ett utanförskap och då valt en alternativ karriär där man möts av respekt, gemenskap och pengar. Den mest betydelsefulla faktorn i byggandet av social hållbarhet är givetvis familjen och därefter kommer skolan. Att misslyckas i skolan är nästan säkert detsamma som en biljett in i droger och kriminalitet och därför är en skola där ingen tillåts att misslyckas den bästa investeringen i social hållbarhet.

Fritidsgårdarna är en annan lärandemiljö som bjuder en möjlighet för de som inte knäckt skolans framgångskod. Genom delaktighet i såväl teoretiska som praktiska uppgifter bygger ungdomarna verksamheten, lär sig att ta ansvar och får känna framgångens sötma. Något som de alltför sällan, eller kanske aldrig, fått uppleva i den ordinarie skolan. Många fritidsundersökningar visar att fritidsgårdarna betyder mest för just de barn och ungdomar som presterar sämst i skolan. Att skära ned på barns och ungdomars fritidsverksamheter underminerar den sociala hållbarheten.

Samhället ska fortsätta att jaga de kriminella gängen. De profiterar på andra människors lidande och död och kostar samhället enormt mycket pengar. Men gängen kommer alltid att vinna så länge det finns en bred bas av ungdomar som lever i utanförskap och är lätta att rekrytera och människor att exploatera.

Utan social hållbarhet vinner gängen.