INSÄNDARE SVAR TILL ”IDROTTEN BEHÖVER FLER YTOR” NT 29/1

I en debattartikel i NT (29/1) påpekar RF-ordföranden Björn Eriksson tillsammans med två företrädare för lokala SISU, vikten av ytor för idrott och motion i stadsmiljön.

Man kan inte annat än att hålla med och vi inser alla sedan länge vikten och värdet av detta. Författarna verkar dock mest fokusera på idrottsrörelsens behov och säger inget specifikt angående skolan och dess viktiga roll för att barn och ungdomar skall kunna röra på sig. Även om målen sammanfaller, kanske det är värt att särskilt betona skolmiljöns betydelse.

Vi upplever i dag hur skola efter skola startas inne i den trånga stadsmiljön, ofta utan hänsyn till de föreskrifter som finns angående möjligheter till lek och rörelse i nära anslutning till skolans lokaler.

I Boverkets allmänna råd står det så här:

För förskolor, skolor och fritidshem årskurs F-6 bör friytan placeras i direkt anslutning till förskolan, skolan eller fritidshemmet och barnen och eleverna bör själva kunna ta sig mellan byggnaden och friytan. För skolor årskurs sju till nio bör friytan placeras i direkt eller i nära anslutning till skolbyggnaden. Eleverna bör självständigt kunna ta sig mellan byggnaden och friytan. Vid bedömningen av om friytan är tillräckligt stor bör hänsyn tas till både storleken på friytan per barn och till den totala storleken på friytan. Ett rimligt mått på friyta kan vara 40 m2 per barn i förskolan och 30 m2 per barn i grundskolan.

Forskning visar att den totala storleken på friytan helst bör överstiga 3000 m2. På en gård som är mindre, oavsett antal barn, kan en barngrupp få svårt att utveckla lek och socialt samspel på ett sätt som

tillgodoser deras behov

Fråga: Lever skolorna i Norrköpings kommun upp till dessa krav, eller blundar man för att barn och unga inte får den möjlighet till motion, idrott och frisk luft som de har rätt till och som kommunen i sin officiella retorik gärna framhåller?