INSÄNDARE Det talas och skrivs idag ofta om legitimation och behörighet särskilt inom skola och vården. Det är naturligtvis viktigt med behörighet men detta mål tycks alltmer avlägset inom dessa två områden. Sjukskrivningar i kombination med att finna nyanställda tycks bli allt svårare och då den unga generationen inte söker sig till dessa yrkesområden. Hur blir det då i framtiden?

Kan det möjligtvis vara så att nya organisationsmodeller som skapas av politiker och beslutande tjänstemän skapar regelverk som diverse chefer försöker anpassa till de olika verksamheterna, inte fungerar? Kan det vara så att man i beslutskretsar saknar verklighetsförankring?

De som verkligen borde ha legitimation är naturligtvis de som tar beslut om förändringar och skapar regler som ibland är helt fel för de som arbetar på fältet. Det kan väl inte vara så illa att de som bestämmer inte klarade arbetet inom vård eller skola eller att de till och med inte har arbetat inom områden som de nu ska bestämma över?

Minimikravet för de som tar beslut är rejäla arbetsperioder ute i verksamheten under flera månader och minst vart femte år så att man förstår vilka beslut man bör fatta. Man tvingas då till möten med elever i skolan och vårdtagare inom vården i deras vardag. Möjligt eftersom man idag exempelvis kan ge skolungdomar sommararbete inom vården trots att de ibland inte ens är intresserade av detta arbete, då borde väl beslutsfattare klara detta eller?

Undertecknad arbetar inom skolans värld och har en mamma som tvingats anlita hem- och äldreomsorg där de flesta av fotfolket utför ett mycket bra arbete trots att deras arbetssituation inte är rimlig och detta beror ofta på märkliga regelverk. Har tyvärr stött på allt fler administrativa konstruktioner inom både skola och vård som inte fungerar.

In med rejäla arbetsperioder ute på fältet för alla beslutsfattare, politiker och tjänstemän, och inför snarast legitimation för dessa om de klarar arbetet ute på fältet. Idag tycks glappet mellan beslut och verklighet bara öka till allas nackdel.