INSÄNDARE Under höstterminen 2018 beslöt Norrköpings kommun att göra nedskärningar i de busskort vi gymnasieungdomar förses med. Detta innebar att våra dygnskort övergick i biljetter som bara räcker under skoldagens timmar. Beslutet har fört med sig flertaliga problem, till exempel för de gymnasieelever som har obligatoriska lektioner utanför de timmar busskortet räcker. Våra ärliga möjligheter till en aktiv fritid har även helt försvunnit, liksom möjligheent för oss ungdomar att ta oss till och från jobbet. Dessutom är det ett uppenbart slag mot klimatet att begränsa möjligheten till kollektivtrafik.

Med anledning av detta stod jag tillsammans med många av mina kamrater måndagen den 25/2 utanför kvarteret Rosen inför eftermiddagens kommunfullmäktigemöte. Försedda med plakat med budskap så som “Elever före Nedskärningar” och “Ge tillbaks busskorten” förklarade vi, för alla förbipasserande politiker, allvaret i frågan. Något de verkade helt ovetande om, trots att det påverkat min och mina kamraters vardag så fatalt.

En av de politiker som stannade till och diskuterade frågan med oss var socialdemokraten Eva Vikmång. Eva frågade oss hur vi tänkte finansiera detta. Något vederbörande uppenbarligen missat är att det inte är vi gymnasieungdomar, utan det är hon, somfolkvald, som ska räkna ut just detta. Men för att underlätta Vikmångs, med kollegors, arbete något har jag några förslag på finansiering.

Denna förändring är genomförd med besparingar som motivering och det är självklart att omprioritering är lösningen.En uppenbar omprioritering skulle vara att sänka våra överbetalda politikers löner eller möjligtvis sluta subventionera den flygplats som inte är till någon nytta mer än att sakta men säkert ta död på vår planet.

Jag vill ändå passa på att tacka alla förbigående politiker för glada miner och visat intresse, men jag vill samtidigt förklara att vi kräver mer än så - vi kräver förändring. Ge oss våra

busskort tillbaka.