INSÄNDARE Under januari månad omkom 31 personer och 1 489 skadades i den svenska vägtrafiken. Det visar preliminära uppgifter från Transportstyrelsen den 15 februari. Det är 18 fler omkomna än under januari förra året.

Det betyder att den svenska trafiken just nu orsakar en begravning varje dag i vårt land. Förra året var ett svart år för trafiksäkerheten, 325 döda och många skadade.

Hade det handlat om så kallade skjutningar eller terroristbrott hade förmodligen våra politiker och rättsvårdande myndigheter reagerat. Nu var det ju ”bara trafikoffer” och uppenbarligen inte lika viktigt. Det är inte troligt att trafikoffrens anhöriga är av samma åsikt.

I nuvarande form av trafikens nollvision bör antalet döda vara max 220 år 2020. Det är nästa år ! En av aktörerna i nollvisionen är Polismyndigheten. En nog så viktig aktör som har till uppgift att förebygga brott och lagföra individer som har bestämt att det är deras egna regler som gäller i trafiken. Som det ser ut idag på våra vägar, så är det inte troligt att det finns en upplevd upptäcktsrisk bland de trafikanter som struntar i våra gemensamma regler för vägtrafiken. Resultatet speglas obönhörligen i olycksstatistiken, även om den rent historiskt kan svänga något från år till år.

Olika chefer för Polisen har under många år ”misshandlat” den polisiära trafikövervakningen genom ständiga personalnedskärningar och förflyttningar. Förvisso pågår en poliskris av sällan skådat slag, men med vilja och ledarskap (bristvara) kan det ordnas med rejäla löneåtgärder och vettig arbetsmiljö.

Vid omorganisationen 2015 valde Polisregion Öst att införliva de få trafikpoliser som fanns till ingripandeverksamheten (tidigare ordningspolisen). Även den som har okunskap om den polisiära organisationen kan förstå att trafiksäkerhetsarbetet inte skulle gynnas framöver. Så blev det också. Chefer som inte har kunskap har heller inget intresse av dessa uppgifter. I andra ändan innebär det mänskliga tragedier för offer och anhöriga.