Vilken roll vill vi ge de vilda djuren omkring oss? Anser vi att de är levande kännande varelser med rätt att få respekt, eller är de bara till för vår nytta och för nöjes skull? De vackra orden om respekt skiljer sig en hel del från verkligheten bakom.

Jakt är sedan urminnes tider en naturlig del av människors roll i naturen och ett sätt att skaffa mat till bordet. Delen viltkött är mycket mindre nu än förr på grund av att vi människor är många flera och att vi har betydande köttdjursuppfödning. 

I viktprocent räknat: 60 procent av djurlivet ovan jord är vår djuruppfödning, 36 procent består av oss människor och bara 4 procent är vilda djur, enligt ny forskning. Sedan vår civilisation skapades har 83 procent (i vikt) av alla däggdjur försvunnit. 50 procent av dessa under de senaste 50 åren. (Källa: The Guardian.)

Så här kan den skrivna etiken bland jägarna se ut (Svenska Jägareförbundet i ”Jägaren, en del av nya jägarskolan”): "Hantera det vilda med kunskap och respekt. Fäll inte mera än vad viltstammarna tål. Jaga så viltet inte utsätts för onödigt lidande. Vi behandlar det vilda med respekt och hänsyn. Det är vår plikt som jägare att behandla de djur vi jagar på ett humant sätt, både innan och efter skottet." Så långt Svenska Jägareförbundet.

Detta skär sig brutalt mot det media visat på senare tid, men som i det tysta bedrivits länge. Ett antal företag har som sin inkomst att ta in jägare i grupper, släppa ut fåglar i hundratal och låta dem skjuta av hjärtans lust. Detta resulterar i stora högar av döda fåglar, förbrukade som levande måltavlor och lämnade att ruttna bort.  Nyligen uppmärksammades sådana lämningar i Dalsland. 

Dessutom bedrivs tävlingar, t ex Rovdjurskampanjen under ledning av tidningen Jaktjournalen, där predatorer, dvs djur som åtminstone ibland äter levande föda skjuts, och skytten får poäng. Djuren är till exempel nötskrika (15 p) som oftast äter nötter men som kan välja fågelägg och ungar under säsong. Detsamma gäller gråtrut, som har blandad kost med också kan äta ägg och fågelungar när andan faller på. Gråtruten står med på rödlistan för hotade fåglar.

Den som får flest poäng under en säsong vinner den missriktade och cyniska tävlingen och kallas årets viltvårdare. Ingen frågar efter hur stor population det finns där djuren skjuts eller om arten är invasiv eller inte. Mink t ex har låg poäng, 20, medan mården som är en inhemsk art har 90 poäng på sitt huvud. 

Budskapet blir: Fäll mårdar till tävlingen, de ger många fler poäng än den invasiva minken. Även som resultat av detta har högar av skjutna djur hittats. 

Det är hög tid att se över hur jakt bedrivs. Var finns respekten för det vilda, som det står så vackert om i Svenska Jägarförbundets etikregler? Vi vill se jägarna stå upp för etiken. 

Styrelsen i Naturskyddsföreningen Östergötland, genom Barbro Carlberg, ordförande