Valresultatet i september gjorde Alliansen oförändrat stor (15 mandat av 45) medan den röd-gröna majoriteten tappade 4 mandat (S -3 och MP -1). En röd-grön majoritet existerar inte längre.

Dagen efter valet, den 10 september, träffades Alliansens kommunstyrelsemedlemmar. Det blev givetvis mycket diskussion över den uppkomna situationen. Finspång har för första gången fått ickesocialistisk majoritet. Vi var helt överens om att gå fram som en Allians, ingen motsatte sig detta.

Den 11 september träffade Inge Jacobsson och undertecknad Ulrica Jeansson (S, KS-ordförande). Vi underströk Allianssammanhållningen. Hon var intresserad av att få ett eller två allianspartier som koalitionspartner, vilket vi inte var beredda att stödja med hänvisning till det vi sagt till våra Alliansbröder dagen innan.

I kommunens korridorer talades det om att S hade gjort upp med C och KD, vilket de förnekade så sent som onsdagen den 26 september i samband med KF. Två dagar senare framträder S, C och KD i tidningarna med uppgiften att de utgör det nya styret i Finspång. De har 22 av 45 mandat. Det måste ha gått mycket fort eller?

Innan koalitionen var klar har ingen kontakt tagits med oss eller med L från S eller från våra före detta Allianspartier. Jag klandrar inte S, de har lyckats krascha Alliansen och blivit av med V och MP, något de tidigt deklarerat. Däremot är det synnerligen förvånande av C och KD att helt ha ”gömt” sig från sina alliansbröder. Varför? Är makten kanske viktigare än politiken?

Vilka löften har ställts av S till dess nya partner? Har C och KD helt bytt åsikter efter valet?

I valrörelsen som Alliansen till stor del drev gemensamt fanns ingen tvekan om att det var Alliansen som gällde. Vi accepterar givetvis att det finns en ny koalition i Finspång som rimligen borde driva en mer högerinriktad politik än den tidigare majoriteten då V och MP ersatts av C och KD.

Det ska bli intressant att se om C och KD kommer att driva de allianskrav som vi drev i valrörelsen, till exempel återinförande av LOV (Lagen om valfrihet i omsorgen), stor flexibilitet i barnomsorgen, en skolpolitik värd namnet. Det finns fler exempel på allianspolitik som givetvis vi från M och L s håll kommer att stötta.

Kan vi i framtiden hoppas på ett Allianssamarbete? Jag tror och hoppas på det, men då med mer pålitliga personer inom C och KD. Att många års gott samarbete helt slagits sönder är anmärkningsvärt, det är både tråkigt och det lämnar en besvikelse kvar.

Varför skriva denna debattartikel? Jo, för att klargöra för våra väljare att vi inte medverkat till att Alliansen kraschade. Förhoppningsvis kommer en del väljare att ha detta i minne när vi går till val 2022.