Sommarens torka har satt sårbarhet i matproduktionen under luppen. Allt fler utanför primärproduktionen inser att vi inte alltid kan förlita oss på import av mat i ett förändrat klimat. Ändå tycks inte hanteringen av jordbruksmark i samhällsutbyggnaden tagit det minsta intryck av de utmaningar vi står inför.

På flera håll i Östergötland ser vi exempel på hur kommuner fortsätter att bebygga sin bästa åkermark. Från LRF:s sida inser vi de komplexa problem kommunpolitiker har att hantera. Det är en svår avvägning hur kommunens tätorter ska växa och utvecklas samtidigt som man hanterar kommunens jordbruksmark ansvarsfullt för framtiden. Men när det kommer till tillväxt, nya medborgare, dess bostäder och arbeten väger alltid matproduktionen lättast.

Det mest uppenbara exemplet i Östergötland just nu är Norrköpings kommun som planerar att skövla den bästa åkermarken i kommunen ute på Malmölandet. I en förhoppning att bli en logistikpunkt för både hav och land och med förutspående om en potential på flera tusen arbetstillfällen tar man bort möjligheten och ansvaret att försörja många människor med mat. Enbart det hårdast drabbade företaget producerar vegetabilieråvara till cirka 105 000 personer eller kycklingkött till 175 000 personer. Marken som kommunen vill ta i anspråk ska inte användas för samhällsnödvändiga funktioner, utan till andra delar av näringslivet. Till exempel lagerbyggnader. Talet om regional livsmedelsstrategi känns lite ihåligt.

Argumentet att man bebygger så lite av kommunens samlade åkermark håller inte. Besluten innebär ändå att man förlitar sig på att maten produceras någon annan stans, antingen i andra kommuner eller i värsta fall andra länder. Åkermarken i andra delar av kommunen används redan så den kan inte kompensera bortfallet. Alternativ mark finns för bebyggelse, men för att den ska vara aktuell måste man göra en djupare samhällsekonomisk analys.

I Miljöbalken står det att offentliga planläggare alltid ska göra en alternativ markutredning innan jordbruksmark tas i anspråk. Vår bedömning är att det i de flesta fall inte sker eller sker på ett inkorrekt och oengagerat sätt, vilket Jordbruksverket påtalat för regeringen.

Klimatförändringarna är ett faktum. I annan kommunal verksamhet har FN:s Agenda 2030-mål blivit viktiga i verksamheten, men när det gäller hantering av åkermark i planperspektiv glöms de bort. De flesta kommuner får, likt Norrköping, tillväxthybris. Eftersom svensken lever som om vi hade fyra jordklot bör vi förändra konsumtionsvanor och tillväxtmönster.

Det är dags att ta ansvar för framtida försörjning och inte förlita oss på andras mark och vatten. Man kan inte alltid undvika att bebygga eller använda jordbruksmark, men jordbruksmark och livsmedelsproduktion måste ges ett betydligt högre värde och prioritet än tidigare jämfört med andra intressen. Det finns i de flesta fall annan mark att tillgå, men den bistra sanningen är att det är enklast att använda jordbruksmark!