På 90-talet var Norrköping i kris. På några år försvann 4 000-5 000 jobb, invånarantalet föll och kommunen slet med årliga underskott på hundratals miljoner. Då startade kommunen ett strategiarbete för framtiden, byggt på en analys av vilka krav omvärldstrenderna ställer på en gammal industristad som Norrköping.

Det viktigaste resultatet gällde kunskapssamhällets massiva genomslag. Det finns inte längre några jobb av den typ Norrköpingsborna var vana vid, dit man kunde kliva in direkt från folkskolan och sedan ha jobb resten av livet. Nästan alla jobb kräver utbildning, alltfler även livslångt lärande. Därmed blir också jobben mer lättrörliga. Har Du bra yrkeskunskaper och talar engelska kan du få jobb var som helst i världen. Men företagen kan också flyttas dit där det finns kompetent arbetskraft. Norrköpings karaktär av gammal industristad med lågutbildade invånare skulle bli ett allt större handikapp om vi inte gjorde något åt det. Därför fick universitetets tillväxt i Norrköping högsta prioritet.

Vi förstod att kretsloppssamhällets internationella krav innebar att en kommun med ambition att bli ett transportcentrum måste förstå hållbarhet, miljö- och klimatperspektiv.

Teknikutvecklingen var också avgörande. Digitaliseringen slog till exempel ut Ericssons gamla AXE-växlar. Men istället växte nya jobb och en dynamisk utveckling av internationellt konkurrenskraftig förnybar energi- och miljöteknik, elektronik tryckt på plast och papper liksom medicin- och visualiseringsteknik fram.

Befolkningsutvecklingen innebar att allt färre i arbetsför ålder kommer att få försörja fler barn, studerande och äldre. För att möta det måste vi attrahera fler i arbetsför och barnafödande ålder – studenter, svenska inflyttare och invandrare. Det ökar kraven på oss att hantera integration, erbjuda bostäder, utbildning och barnomsorg.

Vi funderade också över hur vi möter nya gränslösa utmaningar som miljö- och klimatproblem, men också hot som trafficking, terrorism, inbrottsligor och pandemier.

Slutsatsen var tydlig: Allt detta är exempel på internationalisering som påverkar oss lokalt och kräver samarbete över gränserna!

Så om Ni undrar varför kommunen satsar på internationellt samarbete, EU-projekt och Brysselkontor handlar det alltså om att göra kommunen, dess medborgare, skolelever och företag mer redo att hantera de hot och möjligheter som rörlighet över gränserna, internationalisering och EU-samarbete medför!

Internationaliseringen är inget avlägset långt borta, utan påverkar Norrköpingsbornas framtid varje dag. I denna alltmer gränslösa omvärld fungerar det inte med nationalism och stängda gränser. Därför borde kommunen snarast satsa mer på EU-projekt och omvärldsberedskap, inte mindre!