Svar på "Fokus på det grundläggande uppdraget" från den 27/7.

Totalt sett saknas det i storleksordningen 100 miljarder inom välfärdssektorn i Sverige under de kommande åren, konstaterar Sophia Jarl i en debattartikel den 27 juli. I den förhållandevis långa artikeln ägnar hon endast någon svepande formulering åt vad hon och Moderaterna vill göra för att klara välfärden. Resten av artikeln utgörs av ett mångordigt spekulerande om vad Kvartetten funderar på. Hon skriver bland annat att hon ”upplever att Stjernkvist” ägnat våren åt att påtala hur ansträngd ekonomin är och att han nog funderar på en skattehöjning.

Vi ska inte svara genom att spekulera om Moderaternas planer, även om vi är nyfikna, utan istället berätta om hur vi i Kvartetten resonerar inför höstens budgetarbete. Om inte annat för att Sophia Jarl ska slippa spekulera.

Först om läget; ökat antal barn i skolan i kombination med fler äldre gör att kommunernas kostnader pressas uppåt de närmaste åren. Bara antalet gymnasielever ökar med 75 000 de närmaste åren i hela landet. Det här är bakgrunden till behovet av 100 miljarder mer till välfärden.

Det här hade inte varit något bekymmer om antalet i förvärvsarbetande ålder ökade i samma takt, men så är inte fallet. I Norrköping är läget något ljusare tack vare inflyttningen, men samtidigt står vi inför mycket omfattande investeringar.

Vi tror inte att det går att skattehöja sig ut problemen. När skatten höjdes 2015 var det för övrigt första gången på 30 år. Sophia Jarl läser alltså våra tankar fel. Vi i Kvartetten tror inte heller att det är möjligt att enbart spara sig ur svackan. Om Norrköping ska utvecklas positivt måste vi tvärtom hålla fast vid prioriteringen av skolan. Det finns inget viktigare än att ge alla barn en bra start i livet. Visst ska vi vända på varje krona, men alla som vet något om vården och omsorgen vet att personalen redan är hårt pressad.

Skolan och vården utgör tillsammans mer än 80 procent av kommunens verksamhet. Om vi sedan ska undvika stora nedskärningar inom den sociala omsorgen, då återstår inte mycket att spara på. Vi i Kvartetten är beredda pröva alla kostnader men Norrköping skulle bli en väldigt fattig kommun utan bidrag till föreningar och träffpunkter för äldre, kultur och parker och annat som i och för sig inte kommunen måste ägna sig åt.

Alltså; för att klara de kommande årens bekymmer måste vi kombinera flera åtgärder. Vi ska effektivisera, det kommer vi inte ifrån. Norrköping har under flera år haft bra ekonomi och överskott, och därför är det rimligt att använda en del av det som samlats i ladorna. Vidare måste vi hårdhänt granska alla investeringar och även diskutera överskottsmålet.

Det sista är vanskligt, eftersom minskat överskottsmål i praktiken betyder att vi måste låna mer till våra investeringar. Men vi är beredda att föra en sådan diskussion. Och för att återvända till Sophia Jarls artikel; vi inte bara funderar på att bjuda in övriga partier till samtal om budgeten, vi tänker definitivt göra det. Precis som vi gjort tidigare år. Norrköping har stadigt förbättrat sin ekonomi, inte minst tack vare bred enighet om de finanspolitiska målen. Vi är övertygade om att vi med förenade krafter också kan lösa dagens problem.