Sköld (MP): Vikten av en lokal koldioxidbudget

Varje svensk kommun måste göra en egen koldioxidbudget.

Naturligtvis handlar vi inte dyrt kött från utlandet om det går att överleva på billigare alternativ när plånboken gapar tom, skriver Mia Sköld (MP). Genrebild från Hötorgshallen i Stockholm.

Naturligtvis handlar vi inte dyrt kött från utlandet om det går att överleva på billigare alternativ när plånboken gapar tom, skriver Mia Sköld (MP). Genrebild från Hötorgshallen i Stockholm.

Foto: LEIF R JANSSON / TT

Debatt2022-01-18 21:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är enda sättet att visa vilka utsläpp vi har idag, och hur mycket de måste reduceras. Om vi fortsätter leva som om vi hade fyra planeter att bo på, kommer vi inte att ha någonting att lämna över till nästa generation. Vad kan vi då svara när våra barn frågar oss varför vi inget gjorde, när vi faktiskt visste?

För sju år sedan, när jag var helt ny i rollen som heltidspolitiker, lämnade jag in en motion till kommunfullmäktige om detta. Jag var så naiv att jag inte kunde förstå att det ens gick att avslå en så viktig motion. 

2015 skrev världen under Parisavtalet som säger att världen ska hejda de klimatpåverkande utsläppen så att jordens medeltemperatur inte ökar med mer än max 2 grader, helst stannar vid 1,5 grader, räknat från förindustriell tid.

För oss här i Norden betyder det att vi får tåla en temperaturökning på ungefär 3,5 grader. Tyvärr är inte ens klimatförändringar helt rättvisa. Ju längre norrut, eller söderut du kommer, desto större blir förändringarna. En halv grad vid Medelhavet, blir till två grader i Sverige.

Det visar tydligt att vi här i norr, verkligen måste göra lokala koldioxidbudgetar och sedan följa dem. Vi kan inte bara göra en budget som visar att vi måste sänka vårt koldioxidutsläpp med 15 procent om året, och sedan lägga våra knäppta händer i knät och stilla se på när katastrofen kommer. Vi måste göra allt som står i vår makt för att följa den plan budgeten ger oss.

Just nu slits västvärlden sönder av skenande energipriser. Allt blir dyrare och dyrare. Oljan, bensinen, dieseln och elen. Och så kommer det förmodligen att fortsätta ett bra tag till. 

Det är naturligtvis hemskt när uppvärmningen av ett kallt hus här i norr blir tre gånger så dyr som förra året (då elpriset var rekordlågt), men hur har man då gjort sin budget? Har man räknat på olika prisnivåer och funderat över om man ska ha annan energi, på något annat sätt? 

Naturligtvis sätter vi upp solceller på våra tak så vi slipper befinna oss på den globala energimarknaden.

Matpriserna stiger i hela västvärlden. Hur funderar vi kring frågor som mat på bordet till våra barn?

Naturligtvis handlar vi inte dyrt kött från utlandet om det går att överleva på billigare alternativ när plånboken gapar tom.

På samma sätt måste vi tänka när det gäller koldioxidbudgeten. 

Naturligtvis måste vi sänka vår förbrukning när den så tydligt är för stor. Men för att veta att den är för stor, och hur för stor den är, måste vi göra en budget. Till och med riksbanken förstår en så enkel sak.