Hemtjänstens flytt till Norrköping – en demokratifråga

I ett demokratiskt samhälle söker man övertyga sina meningsmotståndare med väl underbyggda och relevanta argument och får vara beredd på kompromisser.

Att det går att precisera kritik utan att angripa en enskild individ visar alla Lex Maria-anmälningar, slriver signaturen DS.

Att det går att precisera kritik utan att angripa en enskild individ visar alla Lex Maria-anmälningar, slriver signaturen DS.

Foto: Drago Prvulovic/TT

Insändare2021-06-08 19:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En förutsättning för en öppen och seriös debatt är att problemfrågor konkretiseras och preciseras och inte blir otydliga och vaga.

Då tillförs inte något avgörande genom formuleringar som ”Omsorgen på Vikbolandet håller inte måttet”, utan att närmare preciseringar görs. Även formuleringar av typen ”Viktigast är en god och säker omsorg” blir ganska innehållstomma utan uppföljande konkretisering. Vem kan tänkas ha en avvikande åsikt? Det blir risk för retoriska plattityder, något som inte är alltför ovanligt i politiskt språkbruk.

När beslut fattas som påverkar många människor – i det här fallet både omsorgstagare och hemtjänstpersonal – måste skälen bakom besluten redovisas öppet punkt för punkt. Därpå bör tänkbara orsaker till ev brister anges.

Är grunden till bristerna att söka hos hemtjänstpersonalen, på tjänstemannasidan eller ytterst hos den politiska ledningen (Vård- och omsorgsnämnden)? På vilka punkter är respektive grupp var för sig eller tillsammans ansvarig(a) för den uppkomna situationen?

Att det går att precisera kritik utan att angripa en enskild individ visar alla Lex Maria-anmälningar.

När över 1 500 vikbolänningar skriver på protestlistor, finns det all anledning för Vård- och omsorgsnämnden att mera uttömmande redovisa skälen till att hemtjänsten ska flytta från Östra Husby till Norrköping. Om bristerna hos hemtjänsten och dess personal skulle vara så stora/katastrofala som antyds, borde inte så många protestera genom listor och insändare. Man borde snarare med tacksamhet ha tagit emot beskedet om den förestående flytten i välvilliga och förstående insändare. Så har emellertid inte varit fallet, utan det har hittills varit tjänstemän och politiker som förespråkat flytten och inte de som är direkt berörda, nämligen omsorgstagare och hemtjänstpersonal.

Till sist: Att utan redovisning av konkreta och precisa sakskäl bortse från vad en stor grupp anser – kanske rentav en majoritet-  hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle.

Eller har det hela tiden funnits en dold agenda bakom de allmänt välvilliga orden och för alla självklara strävansmålet ”Viktigast är en god och säker vård”?