Det kan låta som ett perifert spörsmål, men i det tysta pågår en samhällsförändring som gräver ur hushållens ekonomi, stryper industrins lönsamhet och sätter stopp för nya investeringar.
I måndags var det vindstilla över stora delar av norra Europa. Då sköt södra Sveriges elpriser i väg upp mot 3 kronor/kWh. Ovanpå detta kommer nätavgift och skatter. Det är prisnivåer som får hushållens kostnader att skjuta i höjden och gör det mycket tufft för många industrier att driva verksamhet.
Behöver det vara så svårt att få en förutsägbar elproduktion till ett förutsägbart pris? Om vi backar bandet 20 år så var förutsägbar elproduktion till ett förutsägbart pris närmast en självklarhet. Två hål i väggen var mantrat och elen fanns där och när den behövdes. Sverige hade ett elsystem som andra avundades. Den klimatvänliga, fossilfria och kostnadseffektivt producerade elen var en viktig del i den svenska industrins konkurrenskraft.
Men sedan dess har situationen blivit en annan. Hushåll uppmanas att inte dammsuga när det är kallt och vindstilla, industriföretag varslar anställda på grund av höga energipriser och nekas etableringar i storstadsregionerna. För ett industriland som Sverige är det ett kraftigt underbetyg. Så vad är det egentligen som hänt?
Lite förenklat kan man säga att det svenska elnätet är byggt för att elen ska konsumeras i samma region som den produceras. I norr har vi vattenkraft och i söder har vi haft kärnkraft. Men med ekonomiska styrmedel har politiken lagt krokben för kärnkraften i söder och gynnat vindkraftens utbyggnad i norr. Därmed har vi fått en obalans. Elproduktionen matchar inte elnätet vilket möjliggör att kontinentens höga elpriser letar sig upp till Sverige.
Trots att vi exporterar mycket el från Sverige så händer det ofta att vi samtidigt importerar. I måndags kväll fortplantade sig Litauens höga elpriser till södra Sverige. Trots att vi samtidigt exporterade el i andra delar av nätet så importerade vi just då el från Litauen, och detta satte priset för hela södra Sverige.
Det är svårt för industrin att finna skydd mot obalanserna i elsystemet. Titta till exempel på Holmen. Trots en proaktiv hållning så har bolaget, som är en stor aktör på kraftmarknaden, inte kunnat värna sig. Bolaget inviger visserligen en ny vindkraftpark utanför Skellefteå, men kan i det korta perspektivet inte göra något åt den usla överföringskapaciteten mellan norr och söder. Holmen Paper Braviken är därför ett av de företag som tvingats bromsa produktionen när spotpriset på el skenat.
De flesta har nog hört att långsiktighet och förutsägbarhet är avgörande faktorer för industriföretagens verksamhet och investeringsvilja. Till detta hör en förutsägbarhet i elförsörjning, och det är därför politiken måste slå fast en prioriteringsordning som premierar planerbarhet. De aktörer som ökar planerbarheten i elproduktionen måste till skillnad från idag, få betalt för den stabilitet de bidrar med till elnät, hushåll och industri.
Industrins uppmaning till Kristdemokraterna när de träffas för rikstinget i helgen är därför att göra frågan om planerbar elproduktion till en valfråga. I det tysta har landet gått från föredöme till elbrist. Det är dags att vända den utvecklingen.