Sjukvården mötte barn med en problembild som inte kunde förklaras medicinskt. I avhandlingen Children of Alcoholic Fathers (1960) beskrev barnläkaren Ingvar Nylander hur barn från psykosocialt belastade hem hade det.
1973 kom Margaret Corks uppmärksammade bok De glömda barnen, läkaren Per-Anders Rydelius följde 1980 upp och bekräftade Nylanders studie, Alkoholpolitiska kommissionen (SOU1994:29) beskrev en omfattande anhörigproblematik.
Kommissionen konstaterade att kunskapen om barns situation i familjer med alkoholproblem var undermålig hos personal i barnhälsovård, förskola och skola. Undersökningar senaste åren av utbildningarna av förskollärare, lärare år 1-6 och av socionomer bekräftar att bristen kvarstår 30 år senare. Mindre än hälften av lärare år 1-6 fick i utbildningen kunskap om barn i missbruksfamiljer.
Barnorganisationen Junis ger varje år ut sin kommunrapport som aktualiserar de här barnens situation. Kommunerna brister i sitt stöd. Metodutveckling för att nå barnen saknas och alkoholen är oftast en ickefråga i kommunpolitiken.
Och trots all kunskap: Ändå hukar samhället inför dessa de minsta medborgarnas behov och lagstadgade rätt till stöd. När skolpersonal upptäcker barnets problematik, om alls, eller när familjesituationen blir så eländig att socialtjänsten larmas, har i de flesta fall år av svek, förtvivlan, otrygghet och skam i den slutna familjen satt eviga spår i den lilla människan.
Ändå vet - eller anar - ofta släktingar, kollegor, grannar, hur det är ställt i familjen och att barnen sannolikt far illa. Utan att ingripa. Utan att larma.
Under pandemin har Sverige gått en egen väg när det gäller barn och skola. Förskolan och de lägre stadierna har fortsatt arbeta eftersom skolan för barn i familjer med problem utgör en skyddsfaktor. Viktigt, då anmälningar om våld i nära relationer och om missbruk har ökat senaste året.
Ur mänsklig synvinkel, främst barnens situation, och ur samhällsekonomisk synvinkel finns hur många skäl som helst att ta itu med alkoholen innan den orsakar dessa omfattande skador. Men samhället blundar, beslutsfattare saknar mod att sätta alkoholen på agendan.
Kommunerna, i första hand politikerna, distanserar sig genom sin passivitet till den medkänsla som borde skaka om.