Många gånger när det skrivs det i media skrivs om människor som slåss för djurens rättigheter, handlar det dock om aktivisternas mindre intelligenta metoder. Släppa ut minkar från minkfarmar? Djuren klarar sig inte i det vilda! De har bara levt instängda, och så plötsligt blir de utsläppta i det vilda, där de bara har sina instinkter att lita på?! De har inte lärt sig av sin mamma hur man letar mat eller jagar, så när de kommer ut helt plötsligt blir de bara mat till rovdjur direkt...
Är det inte bättre att lägga all den energin på ett lagförslag mot minkfarmar i stället? Samma sak med att springa och hälla färg på folk som går omkring med pälsar ... Djuret är ju redan dött, eller hur? Jag tror att människan med pälsen bara kommer att köpa en ny - till kostnad av ännu ett liv. Tänk om! Delta i stället i forskning, slå till tjuvskyttar, ge pengar till bra organisationer och hjälp djur i katastrofdrabbade områden (för om dem hör man aldrig på nyheterna, va? Visste ni till exempel att 48 miljoner djur dog när cyklonen drog över Myanmar?)Men kom inte med argumentet att hälften av pengarna ändå går till organisationerna. Jag menar, många människor viker hela sina liv åt det här, och utan pengar till mat skulle deras liv inte bli så långa. Jag skänker gladeligen pengar även fast jag vet att kanske bara 50 procent faktiskt kommer gå till djuren. Vi behöver ju de här människorna? Jag hoppas själv att bli en av dem!
Fotnot: I tidningsversionen av denna text utpekades organisationen Djurens rätt som ansvariga för de mindre intelligenta metoderna. Det var fel. De står bara bakom lagliga aktioner för djurens rättigheter. NT beklagar misstaget.