Den rödgröna röran rullar vidare
Mona Sahlin och de andra partiledarna i den rödgröna koalitionen gjorde ett historisk avstamp på kursgården Bommersvik i helgen.
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
I helgen påbörjades arbetet i grupper för att jämka samma de olika partiernas politik i en rad vitala frågor. Målet är en gemensam valplattform enligt samma modell som gav valseger åt de fyra borgerliga partierna. Men vägen dit är på pappret synnerligen besvärlig och betänker man hur turbulent inledningen på resan var, är slutmålet synnerligen avlägset.De fem grupperna innehåller 16 kvinnor och 14 män från de tre partierna. Områdena är Jobb och ekonomi, Välfärd och rättvisa, Klimat och miljö, Storstadens utmaningar och En rättvis och hållbar värld. Målet är att grupperna ska avrapportera under våren 2010 i god tid inför valet. Om man granskar vilka som leder och deltar i grupperna är det värt att notera att Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesman Thomas Östros inte är representerad. Han borde vara en självklar finansministerkandidat och logiken säger att han borde lett gruppen för Jobb och ekonomi. Så är det dock inte.De rödgröna har redan tagit gemensam ställning i ett par aktuella frågor. Exempelvis säger de tydligt nej till mer kärnkraft, återställande av apoteksmonopolet, nej till barnomsorgspeng och mer pengar till kommuner och landsting. Det är förvisso intressant att de rödgröna åter vill förbjuda inköp av nikotintuggummi i vanliga affärer, men när väl de nya apoteken är på plats blir det svårt att vrida tillbaka klockan. Avstampet på Socialdemokraternas klassiska kursgård är säkert en uppvisning i förändringsvilja och ett politiskt kramkalas. Samtidigt är det uppenbart att de tre partierna har betydande avstånd mellan sig i flera vitala frågor. Gällande betyg vill exempelvis vänstern avskaffa dem, Socialdemokraterna vill ha dem från årskurs 6 och Miljöpartiet vill bara ha betyg i avgångsklasserna. Socialdemokraterna är för euron vilket de två andra partierna inte är och fram tills helt nyligen var det bara Socialdemokraterna som ens accepterade medlemskapet i EU. Numera är det bara Vänsterpartiet som vill lämna unionen. Det saknas inte stötestenar för de rödgröna och vi behöver inte titta länge i backspegeln för att se hur även relativt små frågor kullkastar samarbetet på vänsterkanten. Svensk politik sitter allt mer fast i blockpolitiken, men det är hittills bara ett block som är samlat.