LEDARE: Politisk tandställning

När socialminister Göran Hägglund nyligen presenterade regeringens tandvårdsreform måste det känts bittert för åtminstone en persson - Göran Persson. Under alla år som statsminister talade han om behovet av en tandvårdsreform, att tänderna inte fick bli en klassmarkör. Men den samma infördes aldrig.Därför innebär Hägglunds presentation mer än en socialreform vilken som helst, låt vara efterlängtad.Den påvisar även att de borgerliga partierna kan vara långt bättre aktörer också i socialdemokraternas kärnfrågor.Därmed inte sagt att tandvårdsreformen är oproblematisk. Tvärtom påvisar förslaget den sociala ingenjörskonstens många svårigheter.På pappret är reformen generös. Ett högkostnadsskydd införs, där staten betalar hälften i intervallet 3000 till 15000 kronor och 85 procent för kostnader därutöver. Dessutom införs en tandvårdscheck för vuxna på 300 kronor för alla och det dubbla för de yngsta och äldsta.I synnerhet högkostnadsskyddet är mycket välkommet. Det märkvärdiga är förstås att i Sverige - den påstått avgiftsfria sjukvårdens förlovade hemland - har tandvården nästan kunnat bli hur dyr som helst. Istället för dagens svajiga tandvårdsstöd kommer nu mer handfasta lösningar för tidigare hårt drabbade grupper, till exempel många pensionärer.Hägglund vill på goda grunder inte införa någon prisreglering, samtidigt som statliga subventioner kan pressa priserna uppåt. Lösningen skall vara ett referenssystem, vars faktiska styrka det återstår att mäta.
Dessutom skall en prisportal på Internet upprättas. Aha, men kommer då också utländska tandvårdspriser att redovisas? Knappast, trots att just den utländska konkurrensen är av nog så stort intresse.Priserna för tandvård av god kvalitet är nämligen betydligt lägre i länder som Polen eller Lettland. I takt med att fler svenskar upptäcker dessa alternativ kommer den helt naturliga prispressen på svensk tandvård att öka.Men då kommer Hägglund och rycker undan marknadskrafternas verkan genom statliga subventioner! Det är förstås inte hans tanke, men vad säger att inte exempelvis tandvårdschecken lika gärna skulle kunna utnyttjas för att besöka en utländsk tandläkare?Mycket hänger samman med prisutvecklingen och det är en situation vi känner igen från andra delar av sjukvården. Idag går det att erbjuda adekvat vård som man för några decennier sedan bara kunde drömma om. Men ofta är denna vård mycket kostsam och landstingens kassakistor som bekant sällan välfyllda. Behovet av prioriteringar och rimlighetsprövningar ökar.På andra håll är utvecklingen den motsatta. Förr kunde också enkla glasögon vara en kostsam investering. Idag går det att köpa läsglasögon för en spottstyver på bensinmackarna och vanliga glasögon för låga priser på Internet.

Ledare: Politisk tandställning