Valfrihet ökar tryggheten

Forskning om åldrandet och individers skilda behov har pågått i åratal både under tidigare och nuvarande regering och riksdagsmajoritet. Bland annat har behovet av olika boendeformer uppmärksammats, liksom individens rätt till egna val, skriver Sylva Hedell och Linnéa Darell från Folkpartiet.

Många äldre bönar och ber att få flytta till särskilt boende där de träffar andra och har mer direkt tillgång till personal, skriver två företrädare för Folkpartiet.Foto : Malin Hoelstad/SCANPIX

Många äldre bönar och ber att få flytta till särskilt boende där de träffar andra och har mer direkt tillgång till personal, skriver två företrädare för Folkpartiet.Foto : Malin Hoelstad/SCANPIX

Foto: Malin Hoelstad / SvD / SCANPIX

Norrköping2009-03-30 01:16
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det senaste och mest omfattande exemplet på det är forskaren och riksdagsledamoten Barbro Westerholms (FP) utredning Bo bra hela livet. Med statliga bidrag har alliansregeringen uppmuntrat kommunerna att pröva ett utökat individuellt val av boende och service och att organisera äldreomsorgen över kommungränserna. I Norrköping har vänsterkoalitionen tackat nej till sådana statsbidrag, vilket långtifrån alla vänsterstyrda kommuner har gjort. Samarbetet inom den omtalade fjärde storstadsregionen gör halt vid äldreomsorgen.I Norrköping vill den politiska majoriteten inte ens snegla åt de lösningar som finns i Linköping. I Norrköping får de äldre bo kvar i sina hem, inte så länge de själva vill det, utan så länge som en kommunal biståndshandsläggare anser att hemtjänstinsatserna räcker. De anses räcka mycket länge, fastän hemtjänstpersonalens tid har krympt och tjänsten rationaliserats till korta besök och levererade matlådor. Ingen har tid att umgås en stund med de gamla, och ingen har tid att se till, att de också får i sig den mat som levereras. Att få möjlighet att komma utanför sin bostad och att kunna behålla ett socialt liv, träffa, äta och umgås med andra anses inte tillhöra behoven. Många äldre bönar och ber att få flytta till särskilt boende där de träffar andra och har mer direkt tillgång till personal. Men kommunala tjänstemän anser att de inte är i tillräckligt dåligt skick för det. Norrköpings kommun har inte satsat något på ett trygghetsboende för dem som upplever sitt hem som ett fängelse och ängslas för att falla och inte få tillräckligt snabb hjälp. Servicelägenheterna har försvunnit. Kommunalrådet Kerstin Hildebrand (V) efterfrågar statsbidrag (intervju i NT 9/3). Ett lämpligare boende har blivit något för de välbärgade att ordna på egen hand. Nog är det märkligt, att en borgerligt styrd kommun som Linköping tar större hänsyn till de sina mindre bemedlade invånare än vad Norrköpings vänsterstyrda kommun gör. Linköping är en av de kommuner i landet som erbjuder de äldre både mer trygghet och mer självbestämmande. När orken tryter, krämporna ökar och otrygghet och isolering tar över vardagen då finns både servicelägenheter och ålderdomshem att tillgå. I båda dessa boendeformer finns närhet till gemensamma lokaler för samvaro och aktiviteter samt restaurang. Omvårdnadsbehoven tillgodoses via hemtjänst om man bor i servicelägenhet. Valfrihet och lättillgänglighet präglar Linköpings kommuns äldreomsorg, vilket också ökar tryggheten. Sedan våren 2008 finns ett antal utförare av hemtjänst inklusive den kommunala. För den som är 75 år eller äldre är det bara att vända sig direkt till en godkänd utförare för att få hemtjänst. Eller så kan man kontakta servicehuset i området eller äldrelotsarna i kommunen.Vi är övertygade om att politiker som i samråd med medborgarna utvecklar lättillgänglig service grundad på den enskildes behov och valfrihet kommer att lyckas bättre med att erbjuda kommunens äldre trygghet i boende och omvårdnad än politiker som bara ropar på "rätt sorts statsbidrag".
Läs mer om