Var Catrine da Costa inte viktigare än så?

Nu är det mindre än nio månader kvar till att mordet på Catrine da Costa preskriberas. Många år gick till spillo på grund av det ständigt rådande ointresset av att utreda vad som egentligen hänt henne, skriver frilansjournalisten Patrik Nyberg.

I april 1991 demonstrerade föreningen ROKS utanför Stockholms tingsrätt under rättegången mot obducenten och allmänläkaren. Foto: SCANPIX

I april 1991 demonstrerade föreningen ROKS utanför Stockholms tingsrätt under rättegången mot obducenten och allmänläkaren. Foto: SCANPIX

Foto: JUREK HOLZER / SvD / SCANPIX

Norrköping2008-10-13 00:15
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
1984 hittades Catrine da Costa styckmördad. Det blev upptakten till ett av Sveriges mest politiserade och segdragna rättsfall. Få, om ens något, brottsoffer har utnyttjats så hänsynslöst av media. Catrine da Costa blev också till en symbol för klassamhällets fula tryne.Författare använde sig av hennes namn för att dra intresse till sina böcker. Styckmordsrättegångarna mot allmänläkaren och obducenten gjordes till plattformar av kulturpersonligheter för att profitera på hennes namn. Media och polis samverkade länge i jakten på läkarna. Under en rad år dominerades debatten av det faktum att det inte fanns teknisk bevisning att använda sig av i jakten på mördaren. För några år sedan konstaterades det att fingeravtrycken på de säckar som Catrine da Costa återfanns i inte tillhörde läkarna. Men i samband med att den moderna tekniken förfinades upphörde kampanjerna för Catrine. Det stod klart att "Rättvisa åt Catrine" bara var intressant så länge som domen från tingsrätten stod fast. En dom som frikände läkarna från mord men ansåg dem skyldiga till styckning. Ett hårstrå tillhörande Catrine samt hårstrån från en misstänkt gärningsman kunde knytas till fyndplatsen. Läkarna DNA-testades mot hårstråna med friande resultat. Det var inte deras hårstrån. Även denna gång var responsen största möjliga tystnad. Nu är det mindre än nio månader kvar till att mordet preskriberas. Många år gick till spillo på grund av det ständigt rådande ointresset av att utreda vad som egentligen hänt henne. Hade Catrine varit en kvinna från socialgrupp ett hade tongångarna varit andra. Jämför exempelvis med Hagamannen. Där fanns, precis som i fallet Catrine, DNA-spår. När det gällde Hagamannen testades uppemot 800 män. I fallet Catrine pratar polisen om att "en handfull män" testats. Var inte Catrine viktigare än så? Polisen har hittills valt att inte DNA-testa de våldsverkare som återfinns i utredningen men jag hoppas att inte utredningen läggs ner utan att man precis som i jakten på Hagamannen inte ger upp. Ett tydligt exempel på att utredarna inte vill söka klarhet i vem som mördade Catrine är att en tidigare dömd styckmördare ännu inte DNA-testats. Mannen är även dömd för två tidigare mord och har identifierats av prostituerade på Malmskillnadsgatan där Catrine gick. Nu har den polisman som förgäves försökt intressera sina kolleger för trippelmördaren JO-anmält da Costa-utredningen. Förhoppningsvis leder detta till att polisen tar sitt uppdrag på allvar även när en människa längst ner på samhällsstegen utsatts för brott. Rättsväsendets plikt är att söka brett efter den skyldige.
Läs mer om