Knäppingsborgsklippan är annars omgärdad av sägner som ett vikingafäste. Det finns även uppgifter från 1700-talet som gör gällande att det ska finnas en hällristning på klippan, i form av ett solkors.
Men där ska också ha funnits en påbörjad borg, eller kastal (en tornliknande försvarsbyggnad i sten) under tidig medeltid. Som hade en anknytning till de brödrastrider inom kungafamiljen som pågick vid 1300-talets början.
Håtunaleken
Enligt Norrköpingsforskaren och arkeologen Arthur Nordén började kung Birger Magnusson, son till Magnus Ladulås, att anlägga en borg på Knäppingsborgsklippan i början på 1300-talet.
Men borgen hann knappt påbörjas förrän den revs som ett led i den fredsuppgörelse som hade träffats mellan kungen och hans bröder, hertigarna Erik och Valdemar.
De båda hade först fängslat sin bror i slottet Nyköpingshus, efter en gemensam fest på kungsgården Håtuna i Uppland, där kungen och hans män övermannades. Den så kallade Håtunaleken.
Freden i Helsingborg
Hertig Erik försökte skapa ett eget rike omkring Bohuslän, som han fått genom gifte med den norska prinsessan Ingeborg. Han var även ute efter den svenska kronan och Valdemar stödde Erik mot kung Birger, som i sin tur sökte stöd i Danmark. Däremellan stod marsken Torgils Knutsson, som givetvis tog kungens parti.
När hertigarna lät avrätta marsken övergick fejden i inbördeskrig. Till slut kom en uppgörelse till stånd 1310, kallad för freden i Helsingborg. En uppgörelse, vilken i praktiken gjorde kung Birger maktlös, men han fick behålla Östergötland och Stegeborg. I fredstraktatet slogs det även fast att "Castrum vero Norcopie inchoatum debet penitus demoleri", att det påbörjade fästet i Norrköping skulle nedrivas till grunden.
Föll i glömska
Kung Birger tog sedan som bekant en gruvlig hämnd på sina bröder vid slottet Nyköpingshus. Där de ska ha kastats i fängelsehålan och där nyckeln ska ha slängts i Nyköpingsån, det så kallade Nyköpings gästabud.
Den nedrivna borgen i Knäppingsborg föll sedan i glömska. Men den nämndes flyktigt på 1600-talet i Erik Dahlbergs anteckningar för det stora planschverket Suecia antiqua et hodierna; "Östan wid Strömmen i Norrköping synes någre rudera efter et gammal slått Knäppingsborg".
Men rester fanns kvar ännu på 1920-talet, då grundmuren blottades vid ledningsarbeten, under överinseende av riksantikvarien.
Och Arthur Nordén var givetvis där och kunde med egna ögon se murresterna. Ett faktum, vilket han senare rapporterade om i Norrköpings Tidningar.
Med egna ögon
Han ansåg också att fredsfördraget knappast kunde röra sig om borgen Ringstaholm, som nämns första gången år 1316;
"Det vore egendomligt om man i en fredsuppgörelse skulle använt sig av en så ungefärlig beteckning som Norcopie (i - vid Norrköping) om en borg som efter några år efteråt visar sig ha ett eget namn, Ringstaholm, som dessutom låg så långt ut på landet, att sambandet med den lilla kvarnstaden säkerligen icke kändes alltför starkt", skrev Arthur Nordén.
Som arkeolog var Arthur Nordén givetvis intresserad hur murresterna var uppbyggda. Och hans slutsats var glasklar;
"Tegelmåtten tyda på medeltid och betraktande av de betydande kulturlager som hunnit samla sig över de direkt på klippan grundade murarna, synes mig deras datering till medeltiden vara tämligen ofrånkomlig".
Gamlabro
Gammal är även broförbindelsen över Strömmen på samma plats. Arthur Nordén lade fram teorin om att det redan på 700-talet hade funnits en enkel träbro vid noret. Men en bro nämns för första gången på 1330-talet.
I slutet av samma sekel utgick det ett påbud från riksdrotsen Bo Jonsson Grip att sex härader skulle underhålla bron.
Dessa var Lösings, Memmings, Hammarkinds, Östkinds, Björkekinds och Bråbo härader. Bron var viktig och fungerade som uppsamlare av de vägar som gick till och från Västergötland, Kolmården och Södermanland, Linköping, Söderköping och Vikbolandet.
Bron skulle också under flera hundra år vara den enda egentliga förbindelsen över Strömmen.
Gjutjärnsbro
Bron brann upp under ryssarnas härjningar år 1719, men byggdes upp igen, bara för att rasa under våren 1788, då vårfloden gjorde att Strömmen fick ett rasande utbrott. En ny träbro uppfördes, men den kom på 1830-talet att ersättas av den gjutjärnsbro som kom att kallas Jernbron, för övrigt en av de första gjutjärnsbroarna i landet.
Så visst är det en historisk del av staden.