Det moderna stationshuset blev symbolen för nya tider

Det var stor fest när stationshuset och stambanan invigdes år 1866. Norrköping var nu en stad med självaktning och en del i det moderna kommunikationssystem som järnvägen utgjorde.

Foto:

Norrköping2009-01-17 00:15
Järnvägen kom också att göra livet åtskilligt lättare i dåtidens samhälle. När det gällde transporter var ångbåtar flitigt använda, mycket beroende på att landets vägar minst sagt var dåliga, framförallt under vintertid.Men järnvägen kom att bli det nya kommunikationsmedlet. I Norrköping hade snusfabrikören John Swartz redan på 1850-talet talat sig varm för att dra järnvägen till Norrköping, men hans järnvägsplaner skrinlades vid hans död. Men fler och fler började inse fördelarna med järnvägen och år 1863 tog riksdagen beslut om att dra stambanan med sträckningen Norrköping-Katrineholm, där spåren gick vidare mot både Stockholm och Göteborg.Två år senare lades grunden till stationshuset i Norrköping, med banhall, lokstall och magasin, ritat av A W Edelsvärd, SJ:s chefsarkitekt under 1800-talets senare hälft. Samma år hade rallarlagen sprängt färdigt tunnlar i Kolmårdsbergen vid Graversfors och Sten.Edelsvärds stationshus
Under A W Edelsvärds ledning för Statens Järnvägars arkitektkontor uppfördes inte mindre än 5 725 byggnader vid de byggda huvudlinjer som staten ansvarade för, därav 297 stationshus.
A W Edelsvärd lade stor vikt vid stationshusets stil och funktion, alltifrån de stora centralstationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö, till linjestationernas små stationshus, som ofta utfördes efter standardmodeller.Stationshuset i Norrköping uppfördes i herrgårdsstil och NT rapporterade från bygget att det "bliver sädeles prydligt".Järnvägsparken
I den stadsplan som föregick byggnationen slogs det även fast att en park skulle anläggas framför stationen, som ett vackert blickfång för de genomresande.Parken skulle samtidigt fungera som en brandmur. Stationsområdet var en eldfarlig plats, med tåg som spydde ut gnistor och rök och det behövdes ett skydd för närliggande trähus. Det skyddet fick bli den senare vackra järnvägsparken, med dåvarande benämningen, Stadsträdgården.I april 1866 var det stor uppståndelse. Stambanan Mjölby-Linköping-Norrköping-Katrineholm var ett faktum.Den 24 april anlände loket "Oden", prytt med flaggor och vimplar och medförande en mängd slipersvagnar. Loket möttes av en hurrande folkförsamling och dess intryck på de församlade och dess avfärd skildrades av NT:"I början sakta, men sedan med en fart, som gav de åskådande, av vilka många aldrig sett ett lokomotiv, begreppet av hastigheten hos ett sådant".Några månader senare var det stor fest vid invigningen av både stambanan och det nya stationshuset. Omkring 350 personer hade samlats i stationen, med väntsalar i särskilda klasser, och ute på perrongerna. Framför de 13 passagerarvagnarna, för övrigt prydda med vapensköldar, stod det nyputsade loket Norrköping. Dagen till ära prytt med det svenska riksvapnet.Nytt folknöje
Klockan 10.17 rullade tåget i väg, helt enligt tidtabellen, mot det fjärran Katrineholm. Invigningståget återvände sedan mot Norrköping, där festligheterna fortsatte med bankett i Stadshuset. Där stod stadsfullmäktiges ordförande, J G Swartz, bror till John Swartz, för skålarna.När stambanan väl var invigd för allmän trafik, hade staden fått ett nytt folknöje. Under de första åren ringlade sig alltid en lång kö till stationshusets biljettluckor för söndagarnas morgontåg. Passagerarna från staden steg sedan av vid Åby, Graversfors eller Simonstorp för att tillbringa sköna utflyktsdagar. Knappast någon ska ha fortsatt till Katrineholm.Men Norrköping var nu en stad med självaktning. Staden hade järnväg och var en del av det moderna Sverige.Källor: Statsbanan i Norrköping 100 år. När järnvägen kom till Norrköping.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!