IFK Norrköping-Djurgården 3–5 ger både huvudvärk och lite gråare hår.
Stjärnans offensiv bjöd visserligen på tre mål, två skott i stolpen och två-tre lovande lägen, men stjärnans defensiv var den raka motsatsen. Det fanns stundtals vissa likheter av en värdnations fullständiga kollaps i en semifinal nyligen, där känslan av uppgivenhet och hopplöshet lyste igenom i takt med gästernas mål.
Den norske backen Morten Skjönsberg tackade för sin tid på storbilden strax före avspark på Nya Parken. Han hade gärna fått komma tillbaka – via länk från Oslo – och skrämt slag på sina gamla lagkamrater. Jag vet inte om han hade lyckats förhindra det här haveriet om han spelat, men ingen i kvällens backlinje har Skjönsbergs karaktär, passion och vilja.
Ingen hade kommit undan i alla fall.
Det kommer behövs sånt, när allsvenskan är nära halvtid och en viss höstångest kan svepa genom klubbarna på den nedre halvan av tabellen.
Allsvenskan 2014 är ju där nu.
Djurgården hakade – i kraft av segern – på toppen.
IFK Norrköping har lite annat att fundera över.
Vi fick en annars smått galen och lätt hysterisk start på matchen, där de två lagen verkade spela, rusa och gå på ångarna av den utsökta VM-underhållning från Brasilien. Det var mål, chans, mål, stolpskott, mål, chans och stolpskott igen... När den värsta krutröken lagt sig och vattenspridarna kylde (!) av det gröna gräset, som måste ha undrat vad som egentligen hände under en första halvleken, stod det 1–2 på tavlan.
De första tio minuterna var bland det svettigaste den här arenan upplevt någonsin.
Då hade isländske Traustason svarat för 1–0 efter tio (10) sekunder, vänsterback Meneses gått bort sig både en och två gånger för mycket, Djurgården vänt på matchen på 2.28 och Lawan träffat stolpen.
IFK Norrköping lyckades komma tillbaka från 1–3 till 3–3 under en av säsongens absolut bästa offensiva perioder, där först Emir Kujovic fixade 2–3 och Christoffer Nyman ordnade 3–3 i den andra halvleken på Traustasons stenhårda frispark. Just Traustason – och i viss mån Kujovic – lovade mer för framtiden. Det var deras första start på sin arena och kommer med tiden växa in mer och mer i laget, men hur bra och hur mycket får framtiden visa.
Det blev dock inte så mycket roligare den här kvällen, när Djurgården snurrade runt på sin högerkant och fixade alla poäng.
Haris Radetinac hade lilla julafton med ett mål och tre (!) assist, där gästernas anfallare var så mycket hetare och vassare i duellerna i stjärnans straffområde.
Där finns det, som sagt, mycket att fundera över.
Huvudvärk och gråa hår?