Den effektive målskytten har inte spelat sedan Lucia – och som han saknas. Vita Hästen är nästan två olika lag med och utan honom. Det finns spelare som gnuggar på och skapar lägen, men det saknas en pålitlig sniper som sätter chanserna. När även August Gunnarsson och Mattias Kalin är borta blir det för mycket.

Två mål på 37 skott säger allt. Vita Hästen kan spela hur disciplinerat som helst, utan att producera framåt blir det inga trepoängare.

När dessutom stabile målvakten Pontus Sjögren inte står att känna igen är det i princip omöjligt att vinna. För den här kvällen vill han glömma så fort som möjligt. Det var två puckar från långt håll som han ska klara.

Under hösten var det givet att Hästen alltid vann om det inte var avgjort under ordinarie tid. Antingen i sudden death eller på straffar. Mot Björklöven stämde varken det eller det ännu pålitligare power play-spelet.

Att klara att samla in poäng i början av det nya året kan bli helt avgörande i slutspelsjakten, eftersom sju av de tio första spelas hemma. Den chansen måste Hästen ta vara på för att säsongen inte ska sluta med ännu en missad vårfest.

Det var två trötta lag som stångades i stort sett utan avblåsningar med sargade trupper.

Frågan är om nye sportchefen Leif Strömberg har råd att vänta med att fylla på i väntan på att spelare kommer tillbaka. Det är ett högt spel med underbemannad backbesättning.

Det här är väl hockeyns stora charm, den ologiska ovissheten. Att inte lyckas göra mål med två man mer på isen och att klara det med en man mindre. Det är sånt som sätter färg på våra grå vinterdagar.

I den här tokjämna serien är inget förutsägbart. Alla slår alla och det kränger och svänger hit och dit under matcherna. Upp över strecket och ned igen, fram och tillbaka. Att vara Hästensupporter är krävande.

Årets första match var inget undantag.

Det är spännande nästan jämnt, inte minst den här dagen när jag ovetande utsatte mig för ett test genom att glömma kontokortet i parkeringsautomaten och få hitta det sitta kvar i samma automat två timmar senare.

Givetvis lämnade jag in en V86:a på vägen till Himmelstalundshallen för att se om det verkligen var en lyckodag.

Lika dramatiskt blev det i hockeyallsvenskans 32:a omgång.