De har den otacksamma uppgiften att ersätta Himmelstalundshallens hjältar, Axel Brage och Linus Söderström. Förra säsongen var de allsvenskans hetaste målvaktspar, seriens stabile toppmålis i flera år och världens bäste målvakt i junior-VM.
Läs mer: Offensiva spelare sätter färg på Pantern
Nu är de uppe i SHL (Örebro och HV71).
I stället plockades Jidskog från Pantern och Marmenlind lånades från Örebro.
– Jag har inte tänkt så och känner ingen press. Det är två bra målvakter, men jag fokuserar på mitt, säger 18-årige Marmenlind som hoppas på ett JVM i Kanada i vinter.
Läs mer: Premiär efter rörig försäsong - han står i målet
Det är hans tredje sejour i Vita Hästen (de andra gångerna har det inte blivit några matcher). Det här är hans första säsong i seniorhockeyn.
Siktar över Atlanten
Det här samtalet sker någon timme före deras sista träning för Mikael Johansson och Pelle Hellenberg.
Hellenberg, ovetande om vad som väntade, bedömer de båda som jämbördiga och utvecklingsbara.
I passagen till omklädningsrummet slår sig de sista utposterna ned för att resonera om sina nyckelroller.
Två skäggiga och ambitiösa spelare med samma höga slutmål, NHL.
– Det är en lång väg dit och målvakter kommer oftast in senare, säger Jidskog.
– Jag var ganska aktuell för draften ifjol och jag har pratat med några klubbar, säger 18-årige Marmenlind.
"Var yvigare förut"
När de beskriver sig som målvakter blir bilderna ganska lika. Två lugna killar som står upp mycket.
Den spelstilen är skonsammare för höfter och knän, inte alls lika slitande som ”innebandystilen” med så mycket knästående.
– Jag är en ”late bloomer” som har blivit mer samlad, bättre i positionsspelet och på att täcka målet. Jag var yvigare förut, beskriver Jidskog.
– Jag försöker vara lugn, organiserad och stänga vinklar, säger Marmenlind.
De är överens om att det delvis är en följd av att handskar och skydd inte längre får vara så groteskt stora. Det krävs ett annat målvaktsspel numera och det krävs hårt arbete med målvaktstränare ”Grizzly” Eriksson.
– Vi är alltid först hit och sist härifrån. Vi tränar alltid en halvtimme mer än utespelarna.
Lite galen?
Inför den här säsongen ser ett starkt målvaktsspel ut att bli viktigare än på länge. Med efterdyningar från förra veckans tränarturbulens och ett nytt spelsätt som inte satt sig finns det inte utrymme för större missar.
– Man måste vara mentalt stark och kunna hantera misstag. Att koppla bort och koncentrera sig på att stoppa nästa puck. Utespelarna har det lättare, de kan åka och gömma sig, säger Daniel med ett skratt.
Måste man vara lite galen för att vara målvakt?
– Jo, det är en hårfin gräns mellan att bli hyllad och att bli hånad. Det är det som gör det så spännande. Kicken man får av att lyckas, svarar Emil om utmaningens tjusning.
– Om man inte får spela krigar man bara ännu mer, tycker Daniel.
Mot sitt förra lag
De har en enda plats att konkurrera om och båda vill ha den så ofta som möjligt. De utmanar varandra på varje träningspass. Dessutom är de två av de fyra spelarna som delar på en sexrummare. De är sambos och ständiga rivaler.
– När det blir för mycket åker jag hem till flickvännen i Tranås, säger Emil leende.
I premiären ställs Hästen mot Pantern som han spelade för förra säsongen.
– Det blir lite speciellt på Malmö Isstadion. Det blir annorlunda när det inte ens är halvfullt på läktarna.
Hur beskriver ni varandra som målvakter?
– Daniel är lugn, rör sig bra och täcker bra. En stor talang, tycker Emil.
– Emil är bra mentalt, Lugn, trygg, bra skolad och också en talang, svarar Daniel om den 25-årige smålänningen.
Premiär på onsdagskvällen för Hästens kanske viktigaste spelare.