Tävlingen är ett samarrangemang inom Norrköpings Orienteringsklubbar och Nais står för årets första deltävling i skogen i övre Svärtinge.
82-årige tävlingsledaren och banläggaren Roland Träff tar emot i vårsolen i målfållan och redogör för väsentligheterna.
– Ungdomsserien startade 1957 och jag har varit med sedan mitten av 60-talet. De som är med här och springer är mellan fyra och 16 år. Det är sex individuella tävlingar och sen avslutas det med stafett. Om man är med tre gånger får man en plakett, och det är det många som fikar efter. Och där är min husvagn. Frugan och ett par andra damer står för marktjänsten med korv, kaffe, brödlotteri och lite annat, säger Roland och pekar ett par meter framför sig.
Ungdomsserien springs samtidigt som NOK:s träningstävling och det är orienteringssporten i ett nötskal. Ingen är för ung eller gammal för att leta kontroller. Det finns en klass för alla och ofta kommer hela familjer ut tillsammans.
Som familjen Petersson från OK Kolmården. Mattias tävlade för Denseln tidigare men nu har han även fått med sig frun Anneli och barnen Moa (10), Viggo (7) och Ida (6) ut i skogen.
För Viggo är det lite speciellt eftersom han ska springa själv för första gången, men lillasyster Ida får ha med sig pappa som följeslagare.
– Jag tror inte det behövs så mycket hjälp, säger Mattias.
– Bara om jag ramlar, konstaterar Ida.
Har ni börjat med kompass också?
– Ja. Jag har lärt mig det. Ibland får jag hjälp av den och ibland klarar jag mig utan, berättar storasyster Moa.
En halvtimme senare dyker hon upp efter utförd tävling och levererar en snabbanalys efter den sista kontrollen.
– Det var enkelt. Men svårt med alla stigar.
Den första deltävlingen i Ungdomsserien avverkas precis intill riksväg 51. Alla de lokala klubbarna finns på plats och det är inga problem att få starttider för Hammarkindsgänget från Valdemarsvik som kommer något senare.
Tioåriga Emma Engström från Finspångs SOK tar en snabbtitt på kartan efter den näst sista kontrollen. Den sista orangevita skärmen lokaliseras direkt och därefter får hon hämta andan på en brassestol i målfållan.
Hennes tid på den 2,2 kilometer långa banan är exakt 18.22,01.
– Jag vet inte hur långt det räcker och jag siktar inte på någon särskild placering. Men det gick bra och det är roligt att hitta kontrollerna, berättar Emma som har hållit på med orientering i två år.