Den som har träffat Sveriges hetaste hoppryttare lär inte slås av tanken att här har vi en man som borde tänka på vad han väger.

Fredricson är vältränad och smärt.

TT: Det ser inte ut som om du har många kilon att förlora?

Jodå. Jag gick ned sju kilo till OS och gick upp dem igen. Lite har jag gått ned men jag har inte lyckats så bra, säger han.

Idealvikten ligger på mellan 77 och 82 kilo. Senast Fredricson ställde sin 190 centimeter långa kropp på vågen visade den 79 kilo.

Man ska ha en vikt man mår bra med och inte vara smalare än man behöver. Det är mest för hästen, som ska gå många rundor, som jag gått ned lite. Jag är rätt lång och han är rätt liten. Vikten är rätt viktig, du ser till exempel inga tjocka jockeys, säger Fredricson.

Lättare och utan ryggproblem

Hästen är, om någon glömt, All In, "Allan" kallad – och den väger för övrigt 550 kilo. Det var på All In Fredricson tog OS-silvret i Rio de Janeiro utan att riva ett enda hinder. Det ytterst få visste då var att Fredricson inför OS plågades av svåra ryggbesvär.

Han hade ont även under spelen.

Regelbundna behandlingar, stretching och yoga är numera stående inslag i hans vardag.

TT: Är ryggen bra nu?

Peppar, peppar... den mår bra. Eftersom den var så himla dålig förra året måste jag ha haft en skada som läkt.

Inför OS var Fredricson en outsider. Alla i branschen visste att han satt på en häst med kapacitet, men hur var det med honom? Hade han vad som krävdes? 45-åringen kapslade in sig i vad han kallade sin "bubbla". Den vanligtvis öppne och vältalige ryttaren blev karg och fårordig.

Det var ett snudd på vinnande koncept.

"Måste uppskatta livet"

Och nu, på randen till ett nytt mästerskap? Peder Fredricson är som han mest brukar vara – och erkänner att han njuter av att vara på ett mästerskap.

Jag är rädd att jag gör det (skratt)... Det kanske inte alls är bra, men samtidigt känner jag att, fan man måste uppskatta livet också ibland och vara glad för det.

Men han påpekar också:

När det är mästerskap är det viktigaste att komma ihåg att det är jag och hästen och banan. Det är det som betyder något. Jag vet vad jag behöver göra och går det inte så dör jag förhoppningsvis inte.

Därför störs han inte av de förhoppningar och förväntningar som ställs på honom.

Det är alltid svårt att veta hur man ska förhålla sig till det så att man inte går runt och känner på ett sätt som inte är bra för prestationen. Men vem man än träffar här är trevlig och önskar lycka till. Man är ju dum om man inte tycker att det är kul.

Nya stigbyglar

Jag vill vinna, men det vill jag göra ofta. Jag sätter press så till vida att jag vill ha gjort mina förberedelser så bra som möjligt och det tycker jag att jag gjort, säger Fredricson som i samband med EM-invigningen på Ullevi fick ta emot Jerringpriset i form av en glasskål.

I förberedelserna ingick att skaffa ett par nya stigbyglar. De gamla gick sönder när han red för seger i Falsterbos GP för en månad sedan

Stigbyglarna är bytta, samma modell, men lite vassare i räfflorna. Det finns såna med magnet på, men de väger för mycket, säger han.

I Peder Fredricsons värld är såna detaljer viktiga.