Videon är inte längre tillgänglig
18 år gammal och med många lovord på vägen. Frågan är om inte berömmet han fick efter torsdagens match på Estadio Algarve smäller allra högst.
"Nummer 27 spelade väldigt bra i andra halvleken, han tog tag i spelet. Jag ber om ursäkt att jag inte vet hans namn. Men han gjorde skillnaden på mittfältet och såg till så att Norrköping kunde skapa en del chanser", sa FC Zenits välkände tränare André Villas-Boas till 24nt efter matchen.
Häftiga ord.
– Det är kul att höra att man gjorde så bra ifrån sig och framför allt att det kommer från en sådan tränare som haft så många världsspelare. Han vet ju vad han snackar om, säger "Tess" när NT-sporten träffar honom i lobbyn på spelarhotellet.
Han bad om ursäkt att han inte visste vad du heter...
– Haha. Han kommer få veta det i framtiden, svarar den unge IFK-spelaren och ler med hela ansiktet.
Vilsen utan fotboll
Berömmet var dock befogat. Tesfaldet Tekie gjorde en bra match på mittfältet, speciellt när IFK släppte respekten efter pausen och utmanade det ryska storlagets alla stjärnor.
– Lite surt att vi förlorade men överlag en okej insats av oss. För egen del blev jag trött på slutet och då kom de här små misstagen som jag normalt sett inte brukar göra. Men annars kändes det bra. För egen del tänkte jag inget på vem jag mötte, jag hade inget att förlora. Det var världsspelare, då går det inte att folk ska sätta krav på en att man ska gå in och vara bäst. Jag gick bara in och körde mitt spel och det gick ju bra, säger Tekie.
Han verkar inte bry sig så mycket om vem han möter. Tesfaldet Tekie litar på sin egen förmåga.
Fotbollen är en del av honom.
En del av hans liv.
Eller rättare sagt: Den är i stort sett hela hans liv.
– Jag skulle vara vilsen om jag inte hade fotbollen. Jag har fått frågan vad jag skulle göra om jag inte hade den och ärligt talat så vet jag inte.
Inför matchen mot Zenit skulle alla startspelare kliva av förmiddagens matchvärmning och åka tillbaka till hotellet tidigare. En stannade kvar och körde hela passet ändå, det var du.
– Jag vet. Det är sedan jag var liten grabb, jag kunde bo på fotbollsplanen. Det är så mycket glädje och kärlek där, säger "Tess" och berättar om uppväxten i Eritrea där han är född.
– Jag gillade att vara målvakt när jag var liten och bodde där. Då körde vi alltid fem mot fem eller sex mot sex. Det var mer spontant med kompisar. Då var jag alltid med i samma lag som min storebror och ville vakta målet så att han inte skulle förlora.
"Tess" ler igen.
Ett eget språk
Samma år som han fyllde nio år flyttade han med sin familj från Eritrea till Sverige. Då fick den unge killen med de kvicka fötterna också en insikt i hur viktig fotbollen kan vara i ett djupare perspektiv.
– Det var stor omställning att komma till Sverige, framför allt de första åren. Första vintern innan man blev van vid det till exempel. Men jag var ganska liten, började skolan och kom in i det ganska snabbt. Jag lärde mig svenska och fotbollen förenklade mycket. Den gjorde så att jag fick kompisar.
På så sätt kan fotbollen verkligen göra skillnad?
– Ja, man behöver inte kunna språket, fotbollen är ett eget språk. Det var aldrig så att man kände sig ensam även om man lämnat kompisarna man hade i Eritrea.
Hur kände du när dina föräldrar berättade att ni skulle flytta iväg till Sverige?
– Jag hade redan många släktingar här. De flesta av mina morbröder och mostrar bor i Sverige och de brukade komma till Eritrea på somrarna och hälsa på. Då berättade de att det fanns lag man kunde spela i där. Första ordet jag lärde mig på svenska var faktiskt "hörna", haha. Min morbror var bra, han spelade i Häcken och Gais, men blev skadad i min ålder och kom inte upp i A-laget. Han gick inte hela vägen.
Tittar alltid på Iniesta
Via Marieholm och Gunnilse hittade IFK:s ungdomsansvarige Tony Martinsson Tesfaldet Tekie i Nike Cup och därifrån hamnade han i Norrköping.
Först som utlånad till Sylvia.
Men ifjol kom det riktiga genombrottet när han imponerade under träningsmatchen mot AIK, fick komma in och göra allsvensk debut redan i premiären mot Örebro. Sedan åkte "Tess" på skador som gjorde att han tappade sin plats men i år har han tänkt ta en.
Helst på innermittfältet där han trivs bäst.
Efter matchen mot AIK förra våren kom du ut från omklädningsrummet med Pirlos självbiografi i näven, är han en förebild?
– Pirlo är en av många. Den boken var för att jag skulle läsa hur han är som person och hur han tänkte som ung spelare. Sedan har jag flera, Iniesta som jag är mest lik i spelstilen. Honom ser jag verkligen upp till. Jag brukar kolla på klipp på honom inför varje match för att få motivation, säger "Tess" om den spanske storstjärnan.
Jobbar du mycket med fysiken för att bli starkare?
– Jag ska inte bli stor och biffig som Hulk, men jag försöker träna och bli hård i kroppen. Jag kör mycket bål så att jag ska kunna stå emot tacklingarna och bli snabb i vändningarna. Min spelstil är att komma undan och komma igenom. Blir jag för stor och stark kommer jag tappa i kvickheten och snabbheten. Men jag har ett speciellt program med Jonas (fystränare Hellberg) som jag kör.
Vad har du för drömmar med fotbollen?
– Första steget om jag får välja är Holland. Utvecklas bra där och därefter kan man fortsätta vidare. Det är många som gått den vägen. Men man vet aldrig vad man får för erbjudande, det får man ta då. Just nu är det bara Norrköping jag tänker på, säger "Tess" som har kontrakt med IFK till 2018.
Han har tid på sig än.
Och numera vet ju åtminstone André Villas-Boas vem han är – det är inte omöjligt att han till och med lärt sig namnet nu.