Det är julfrid på gården Riesenbeck utanför Osnabrück i Tyskland.
Här är allt för stjärnryttaren från Söderköping.
Hem, jobb och fritid.
- Det är allt i ett... Jag trivs varje sekund och har aldrig ångrat min flytt hit. Jag hade knappast nått så här långt om jag inte tagit det där steget, säger Henrik.
Hårt arbete under Beerbaum
Han har jobbat hårt och länge för en egen tid i rampljuset. Åtta års arbete i ett tyskt handelsstall under världsstjärnan Ludger Beerbaums hårda, men rättvisa styre gav utdelning under 2011. GP-segern i tyska Paderborn och EM-femma i Madrid - och en säkrad OS-biljett för Sverige - var höjdpunkterna.
- Jag hade allt att vinna den sista dagen i Madrid och gick verkligen för det. Vi hade knappt tävlat tillsammans tidigare, men allt klickade för oss. Vi fann varandra direkt, säger Henrik.
"Vi" är Henrik och Coupe de Coeur, som Beerbaum lånade ut lagom till EM - med viss övertalning från Malin Baryard-Johnsson.
Det började med en inbjudan från Italien i somras.
- Jag saknade en häst just då för de svårare banorna, men då föreslog Ludger att jag skulle tävla med den 14-årige hingsten Coupe de Couer.
När så EM närmade sig under hösten gav chefen klartecken för en start.
När så Sverige säkrade en OS-plats och Henrik slutade femma i den stenhårda konkurrensen växte tanken på ett högintressant ekipage för det blågula OS-laget 2012 i London. Fyra svenska privatpersoner köpte loss en del i hästen lagom till tävlingarna i Globen vid månadsskiftet. I just det ögonblicket blev OS-biljetten lite mer verklig.
- OS är det största, men jag vill absolut inte tänka för mycket på det. Jag ser bara till nästa helg och nästa tävling. Det kan hända så mycket på vägen. Jag har lärt mig mycket under åren i Tyskland, men visst finns chansen. Det är ingen hemlighet.
Han tänker i bland på hur nära han faktiskt var den totala succén i Madrid.
- Det kan, faktiskt, kännas lite surt. Ett enda nedslag mindre under de dagarna och jag hade stått överst på pallen. Det var så lite, säger Henrik.
Hans sensationella avslutning hamnade, därmed, helt i skuggan av Rolf-Göran Bengtssons EM-guld.
- Det var ju tur att Rolf-Göran vann... Det lättade på min besvikelse. Jag blev verkligen glad för hans skull, säger Henrik, som faktiskt besegrade självaste chefen Beerbaum i Madrid.
Tålamod bakom framgången
Henrik von Eckermann försvann, i och med flytten i unga år till Tyskland, från den större uppmärksamheten i media. Malin Baryard-Johnsson och Helena Lundbäck har fått de stora rubrikerna genom åren här hemma.
- Malin har betytt mycket för min karriär och har alltid stöttat mig och kommit med bra råd. Det var redan så, när jag började rida. Vi var ju med i samma klubb ett tag. Jag har aldrig tänkt på uppmärksamheten eller så utan bara jobbat på, säger Henrik.
- Den dag man gör resultat och når framgång så kommer uppmärksamheten. Det har aldrig varit mitt mål med min sport.
Vad var ditt mål?
- Att lära mig mer och utvecklas. Det händer inte över en dag eller natt. Det tar tid. Det tar år. Jag har hela tiden bara fokuserat på nästa år. Det tog åtta år, men det lönade sig.
Det krävs tålamod för det?
- Jag har det, när det betalar sig och man kan se ljuset i slutet av tunneln. Jag har inte tålamod i en bilkö eller när jag väntar vid ett rödljus. Det är en helt annan sak.
Ett vinnande team
Han ingår i ett team med chefen Ludger Beerbaum, OS-vinnaren Marco Kutscher och Philipp Weishaupt. De har tillsammans en smått svindlande meritlista och sporrar varandra i vardagens tuffa träning. Konkurrensen stärker till och med de små detaljerna.
- Jag kan inte ha det bättre. Vi hjälps åt med allt, men jagar också varandra. Alla vill vara bäst. Det är en drivkraft, säger Henrik, som bor 500 meter från arbetsplatsen, där han är under nästan hela sin vakna tid.
- Jag rider hästar tio timmar per dag. Jag har 14 hästar i min del av stallet, som luftas och tränas varje dag.
Åren i Tyskland har inte bara utvecklat Henrik von Eckermann på hästen.
- Jag har fått en bredare kunskap i allt. Det är livet runt den vanliga tiden på hästryggen. All kontakt med veterinärer, hovslagare, managers och hästägare. Det är delar jag lärt mig massor av.
...men du sviker inte Sverige?
- Nej, nej... Sverige slår alltid högst - även om jag inte hinner vara hemma så mycket. Det blir några dagar runt jul och så vid de större tävlingarna. Det är allt.
Han hade ett par veckor före EM-framgången i Madrid vunnit GP-hoppningarna i tyska Paderborn med L.B. Paola, där ekipaget red felfritt och satte alla konkurrenter på plats - både chefen och Kutscher. Prissumman på 25 000 euro sattes dock in på chefens konto.
- Det är inget konstigt i det. Han har extremt höga kostnader för oss fyra. Jag är anställd och får min lön.
Firar jul på västkusten
Han flyger hem under julafton och stannar hemma hos föräldrarna i Ljungskile några dagar.
Söderköping är, numera, ett minne blott.
- Mina föräldrar sålde gården nyligen och flyttade till sommarstället på västkusten. Jag har inga planer på att flytta hem till Sverige så de valde att sälja nu, berättar Henrik von Eckermann, som vid sidan av OS har ett annat mål för 2012.
- Att klättra på världsrankingen. Jag ligger 89:a i dag, men satsar på en plats bland de 50 bästa. Det är realistiskt. Det är mycket som ska fungera för att nå dit - och det känns som det finns den kapaciteten i stallet. Det är bara att fortsätta jobba vidare och ge allt. Det är den enda vägen till framgång.
Det har också visat sig vara den rätta vägen.
- Det är smickrande att vara med på den listan, säger Henrik von Eckermann om de tidigare vinnarna av NT-guldet.
Nu är han en av dem.