- Pensionär? Hehe, nej, nej. Jag har alltid haft minst tio järn i elden och det tänker jag fortsätta med. Jag får spader annars. Sitta på rumpan är inte min grej.
Det säger alltså arkitekten som har 50 år i yrket. Då räknar han också de tidiga läroåren.
Guys far var arkitekt hemma i Nybro och sonen började tidigt hänga på pappas kontor. Vid 15 års ålder fick han bland annat börja renrita tuschritningar med dragstift.
När Guy följde i sin fars fotspår blev han den femte generationen på faderns sida som valde husbyggnadsbranschen.
Och nu har han själv en son som siktar på att bli arkitekt; John som precis ska ta studenten på Ebersteinska .
Problem motiverar
Mellersta sonen Marcus bor i Los Angeles och arbetar med filmmusik, medan äldste sonen Christopher är läkare på US i Linköping.
Även Guy har en del engagemang i Linköping eftersom han är deltidsanställd på ett arkitektkontor där som idéspruta och mentor.
Idéerna, de stimuleras av utmaningens storlek.
- Säger någon att det här, det är mer eller mindre omöjligt att utföra, då går jag igång. Det gillar jag. Och flera gånger när någon sagt det så har jag faktiskt lyckats.
Intervjuad i tv
Hans första riktiga projekt var i Luleå då han var 27 år. Chefen var tvungen att ta ledigt och unge Guy fick ta över ansvaret för en kyrka som skulle ritas.
När den invigdes kom rikstv och intervjuade, och de vände sig inte till chefen utan till Guy. Så när han flyttade till Norrköping 1975 var han inte helt okänd. Efter att ha vunnit en tävling om utformningen av Skönberga församlingshem var det lätt att få nya uppdrag.
- Sedan ramlade det bara på, minns Guy.
Kyrkor friare
Ofta har det handlat om offentliga byggnader, inte minst kyrkolokaler. Att Guy jobbat mycket med kyrkor och församlingshem skulle ju kunna höra ihop med hans kristna tro och mångåriga engagemang i Immanuelskyrkan. Men själv har han en annan förklaring:
- Det är intressant att få tänka själv. I kyrkliga sammanhang finns det färre normer för byggande än när det gäller till exempel bostäder. Färre begränsningar. Men jag har förstås haft stor nytta i mitt jobb av att vara kyrkobesökare. Jag har haft värdefulla insikter om akustik, utformning av rummet och sådana saker.
Ville inte vara chef
Guy har varit egen företagare men också arbetat på företagen K-Konsult och som verkställande direktör för Trend Consulter
i Norrköping. Men att vara chef passade honom inte
i längden. Han saknade det praktiska arbetet med att utforma och rita byggnader.
Lusten för nya utmaningar tog honom så småningom utomlands. Han har bland annat arbetat med en äldreomsorgsbyggnad i New Haven, ett köpcenter och fritidsanläggningar i Florida och ett bostadsområde utanför S:t Peterburg.
I Norge stannade han nästan nio år och har där ritat sin senaste kyrka som finns i Moss.
Norrmän ledande
Överhuvudtaget rankar Guy norrmännen som de främsta inom modern arkitektur, ja han kallar dem rentav världsledande. Och tillfrågad om vilken byggnad i världen han själv helst hade velat rita svarar han först att han inte tänker så.
Det handlar om att gå in i uppgiften, anta utmaningen vilken den än är. Men han nämner ändå operahuset i Oslo.
- Det är ett mästerverk, det måste jag säga. Som att se två stora isberg som stöter emot varandra.
Guy dras till utmaningen att hitta en balans mellan form och funktion. Och med det sagt tillägger han att det vore härligt att få ge sig på ännu en större arkitektonisk uppgift, en ordentlig sista utmaning innan pensionsåldern tar ut sin rätt.