Torsdagen den 11 december 2014 kommer i backspegeln att ses om en viktig dag för svensk försvars- och säkerhetspolitik. Regeringen fattade nämligen det viktiga och oväntade beslutet att med början av slutet nästa år inkalla och repetitionsutbilda de svenskar som gjort värnplikt eller grundläggande militär utbildning (GMU) sedan 2004. Totalt rör det sig om 7 500 svenska soldater som ska övas i sin krigsplacering och med sina förband.
SVT och försvarsmakten uppger att det ”osäkra omvärldsläget och nödvändigheten att kunna stärka krigsförbandens operativa förmåga” ligger bakom beslutet. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) uppger i SVT att den ”operativa förmågan ökar”.
Beslutet kan ses utifrån flera perspektiv. Dels är det ett underkännande av den försvarsreform som ligger till grund för värnpliktens avskaffande (vilande) och införandet av ett frivilligt yrkesförsvar. Uppenbarligen har rekryteringen inte varit tillräcklig och luckorna ute på de förband som finns kvar gapar tomma. Dels är det ett kvitto på det allt allvarligare säkerhetsläget som råder i vårt närområde. Regeringen tar uppenbarligen, numera, detta på allvar.
Ett par frågor inställer sig. Varför fattas beslutet just nu? Den ryska övningsfrekvensen i Östersjön har varit hög en längre tid och kunskapen om utvecklingen i Ukraina har funnits länge. Kommer regeringen också att omvärdera budgeten för det svenska försvaret? Beskedet hittills har varit nej på den frågan. Finns det något samband mellan repmånadsbeslutet och att Finland i dagarna skickat ut krigsplaceringar till 230 000 soldater i reserven? Hur ser regeringen på den cyberattack som slog ut Telias bredband i Stockholm och på Gotland i veckan? Försvarsmakten kommenterar inte händelsen.
Utifrån dessa och andra händelser i vår nära omvärld är det i grunden bra att fler svenska soldater och sjömän övas och uppdateras. Samtidigt kommer man inte ifrån känslan av att ganska många indikationer pekar mot ett betydligt mer ansträngt säkerhetspolitiskt läge. Dessutom aktualiseras frågan om försvarets framtida personalförsörjning. Värnplikt eller yrkesförsvar? Det sistnämnda räcker uppenbarligen inte till i sin nuvarande utformning.
Talesättet om att i de blindas rike är den enögde kung passar ganska väl in på det som nu beslutats. I den meningen att i en situation där svensk försvarsförmåga bantats ner i decennier ses små fall framåt som betydande vinster. Det är givetvis bra att 7 500 soldater och sjömän får en uppfriskning av kunskaperna och kan samövas i större förband och funktioner. Samtidigt är återinförandet av ”repmånaden” ett tecken på hur illa ställt läget är. Såväl inom försvarspolitiken som gällande säkerhetsläget i vårt närområde.
I en tid där ”ansvar” avkrävs åt alla håll och kanter vore det smakfullt om våra folkvalda såg till att prioritera statens kanske viktigaste kärnuppgift. Att skydda medborgarna och värna vår territoriella integritet. Beredskapen för detta behöver stärkas.