Varje dag blir tusentals flickor könsstympade. Följderna av detta övergrepp kan vara livshotande. De flesta som överlever måste stå ut med ett trauma av både fysiska och mentala smärtor under resten av livet. Trots det är kvinnlig könstympning ett dolt problem som ofta förknippas med skam och tabu. Många av de drabbade flickor är dessutom inte medvetna om att deras besvär beror på att de blivit könsstympade.
Kvinnlig könsstympning har sitt ursprung i uråldriga seder och traditioner. I länder där det praktiseras finns ett patriarkalt samhällssystem där kvinnan länge varit och än i dag är underställd mannen. Kvinnlig könsstympning är ofta djupt rotad i sociala, ekonomiska och politiska strukturer. Tillämpningen av könsstympning skiljer sig från land till land. Även mellan olika platser inom ett land finns det skillnader, beroende på ålder, genus, klass, utbildning, etnicitet, religion etcetera.
Oavsett orsaken är kvinnlig könsstympning i alla sina former en sed som kränker flickors och kvinnors mänskliga rättigheter. Det är en manifestation av ojämställdhet mellan könen och ett uttryck för hedersrelaterat våld. Kampen mot kvinnlig könsstympning handlar om att de mänskliga rättigheterna ska omfatta alla, även kvinnor och barn. Det är en kamp för att flickor och kvinnor ska ha rätten att bestämma över sin kropp och sexualitet. Kvinnlig könsstympning kommer inte att upphöra innan kvinnor respekteras och erkänns dessa rättigheter.
Som en del i att stoppa könsstympning tror vi att det måste skapas nya ritualer och ceremonier i samband med övergången från flicka till kvinna. Med rätt engagemang och stöd tror vi att kvinnlig könsstympning skulle kunna avskaffas inom loppet av en generation. Men då krävs det större insatser från olika myndigheter, regeringar och hela världssamfundet.
Sveriges regering har gett länsstyrelsen i uppdrag att kartlägga och förebygga könsstympning. Norrköpings kommun har som pilotkommun utmärkt sig som en förebild i arbetet mot könsstympning. Metoder har upparbetats och det arbetet har gett resultat. Flera flickor har vågat berätta och fått hjälp.
För att detta arbete inte ska avstanna vill Föreningen Varken Hora eller Kuvad (VHEK) att
• arbetet fortsätter med utbildning om könsstympning till personal inom skola, skolhälsovård, socialtjänst, polis och sjukvård.
• SFI (Svenska För Invandrare) få ett tydligare uppdrag att uppmärksamma och bekämpa kvinnlig könsstympning. Vi vill att SFI ger fördjupad undervisning om historia, hälsokonsekvenser och svensk lagstiftning kring kvinnlig könsstympning.
• drabbade ges adekvat vård och andra former av stöttning.
Sommarlovet är en tid då många flickor riskerar att utsättas för denna brutala sedvänja. Det är dags att bryta tystnaden om dessa flickors och kvinnors lidanden.