– Det är inte människovärdigt att behöva sitta ute och frysa, säger Jan Andersson. Man kan ju förstå att det måste vara hemska saker de lämnar i hemlandet när de självmant kommer hit för att sitta i kylan.
Sedan strömmen av EU-migranter började hösten 2014 har det varit några olika personer.
Att Jan Andersson låter dem komma in i affären tycker han är ett lika självklart som naturligt beslut.
– Det här är bara något som känns i hjärtat att man vill göra.
Jan Andersson har också hört rykten om att vissa EU-migranter utnyttjas av andra och måste lämna ifrån sig en del av vad de får ihop.
– Hur det är vet man ju inte, jag har intrycket att de som kommit hit varit ensamma, men hur som helst är de alla människor och behöver hjälp.
– Alla som varit här har varit väldigt trevliga och hjälpsamma och vi har aldrig någonsin fått några klagomål på dem, de stör ingen. Tvärtom brukar de hjälpa kunderna att bära varor, det uppskattas. De brukar också spontant sopa här utanför.
Språkproblem finns alltid, men de yngre kan lite mer eneglska.
– Vi hade en tjej som satt här ganska länge, 25 år och tre barn, men hon åkte hem juldagen för ett av barnen skulle opereras. Det finns många livsöden.