Då samlas Grålleentusiaster från hela landet för att showa, tävla, snacka och vurma för en traktormodell som tillsammans med andra dragfordon tog över när hästarna fasades ut ur det svenska lantbruket.
Nu har det gjorts en film om Grållen och dess fantaster, varav många än i dag använder fordonet som ett bruksredskap, medan andra har en mer vördnadsfull inställning med putsduk i näven.
Det här har Sune Jansson, från Stora Mellösa, tagit fasta på. En före detta ljus- och ljudtekniker med förflutet på SVT i Örebro under närmare 30 år. I dag är han pensionär.
– När jag arbetade på SVT sa jag att jag aldrig skulle befatta mig med filmning. Men nu står jag här med en färdig film. Ja, faktiskt flera andra som jag har gjort tidigare. Man ska aldrig säga aldrig, säger Sune Jansson.
Ljud, bild och redigering paketerar en samling traktorentusiaster, som också återfinns i Svenska Fergusonklubben Grålle, med säte i just Ringarum.
Två av entusiasterna, Håkan Gerhardsson och Ola Andreasson figurerar i filmen. Och skam vore annars. För nämnde Gerhardsson, bosatt i Ringarum, var nämligen med och bildade klubben för 27 år sedan. Han har givetvis det aktningsvärda medlemsnumret ett, inom en klubb med närmare 7 000 medlemmar.
Och Ola Andreasson, ja han är vice ordförande i klubben och kan stoltsera med en omfattande samling av veterantraktorer.
Men vad har varit själva drivet för Sune Jansson, när det gäller att göra filmen?
– Jag fascineras av vad vanligt folk håller på med. Deras kultur och på vilket sätt man brinner för något. Dessutom är det viktigt att visa för kommande generationer vad som har hänt. Kort sagt att dokumentera. Och så själva traktorn, förstås, svarar Sune Jansson, som givetvis har en Grålle själv.
Det finns ingen riktig förklaring till varför Fergusontraktorn kallas Grålle.
Dock två teorier.
Den ena är att traktorn är grå. Den andra är att Grålle var ett vanligt hästnamn, när traktorn ersatte hästen så därför fick den heta Grålle.
Men gnäggar gör den inte, traktorn alltså.