Sammanlagt fanns runt ett dussin handelsbodar under längre eller kortare tid i S:t Anna, de flesta ute på öarna. De kortaste och bekvämaste färdvägarna ända fram till modern tid har gått över vatten.
Nere vid ångbåtsbryggan i Sanden uppfördes ett magasin dit varor som skulle ut till öarna kunde förvaras i väntan på ångbåtstransport. Varorna kördes hit med hästar, oxar eller kor. Ibland gick det snabbt i den branta nedförsbacken till bryggan och mjölken skvätte från kornas spenar.
Med handelsbod, bank och ångbåtsbrygga var Sanden bygdens centrum. Handlaren var samtidigt banktjänsteman och speditör. Människor kom till Sanden för att köpa varor, göra sina bankärenden, fara med ångbåten och utbyta senaste nytt. Det kunde röra sig om hundratals människor eller fler på en och samma gång.
I Sanden fanns Norra Finnös enda telefon. Den närmaste på andra sidan sundet fanns på greve Mörners gods Torönsborg, ett par mil på vägen mot Söderköping.
– Det kunde hända att någon i Torönsborg slarvat med att lägga på luren i klykan och blockerade linjen. Då måste någon ro dit, vilket tog ett par timmar, och be grevinnan att lägga på luren, berättar Bo Wastesson, som är en av ättlingarna till Sven Petter Svensson på sin mors sida.
– Min far drev en butik i Lergraven på Norra Finnö och behövde en gång i veckan besöka banken i Sanden. Det var under dessa besök han och min mor blev förtjusta i varandra. Min mor var dotter till Sven Petter Svenssons son Gustav.
Bo Wastesson är kompositör och arbetar med många av Sveriges mest välkända artister, som till exempel Peter Jöback, Mikael Samuelsson, Peter Harryson, Sara Dawn Finer och Arja Saijonmaa. Andra är Peter Johansson och Matilda Hansson som bor nästgårds.
Bland annat har Bo Wastesson komponerat musiken till musikalen ”Gerda” som turnerat runt om i Östergötland i nära 10 år.
– Den handlar om två unga människor och deras liv tillsammans i S:t Annas skärgård i början av 1900-talet, berättar Bo. Sjömannen Fritz Arvid Widgar som växt upp på fattigstugan i S:t Anna, fick till slut sin egen skuta men förliste i en storm på Ålands hav. Hans hustru Gerda blev ensam kvar med två barn och ett som ännu var oförlöst. Den som först nåddes av nyheten om olyckan var min morfar i Sanden. Han fick gå den tunga vägen till Uvmarö ett par kilometer bort, där Gerda bodde, för att överlämna sorgebudet.
I en av visorna i musikalen ”Gerda” framgår lanthandelns dåtida betydelse för nyhetsflödet:
” … Behöver du tjära behöver du sill?
Eller bara ett hekto snus – vad du vill!
Eller kanske en pilsner och senaste nytt?
Eller minnas med vänner en tid som har flytt?
…..
Här finns sagor om stormar och främmande hav
Här finns minnen av sjömän som funnit sin grav
Och i doften av kryddor och drängars svett
Blandas damer och herrar med fin etikett!”
Ångbåtsbryggan var knutpunkten för bygdens transporter. När skolan i Ämtevik, några kilometer från Sanden, behövde en ny lärare och en ung dam från Linköping fått tjänsten, kom hon med ångbåten från Söderköping, berättar Bo.
Hon gick upp till lanthandeln och frågade om vägen till Ämtevik, varpå handlaren tipsade henne om att kusken som just höll på att lämna Sanden var på väg dit. Lärarinnan sprang efter kärran och frågade om hon fick åka med. Det blev början till en romans mellan kusken och lärarinnan som senare resulterade i giftermål.
Efter bröderna Svensson har lanthandeln drivits av en rad handlare och idag är det Emelie Hermez som driver butiken under sommarperioden.