Prästen skakade styret och blev förvisad ur stan

Den 2 oktober 1795 föll ridån på Egges teater i Norrköping och den skulle inte hissas på länge. Man hade precis givit en pjäs av Monvel som var den store förnyaren av teaterkonsten. Han hade varit teaterkungen Gustaf III:s favorit men lämnat Sverige och blivit jakobin. Då började publiken sjunga. Författaren var 31 år och satt i publiken. Han var präst men helade också sjuka och samlade in pengar till fattiga. Dessutom var han en glad sällskapsbroder och poet - med andra ord en okonventionell och varm person.Utan att tänka sig för stämde publiken upp Marseljäsen som var en lättsjungen melodi. Hyllade Hertig Karl
Alla sjöng taktfast och hyllade så hertig Karl som var lillebror till den mördade kungen Gustaf III. Publiken sjöng också en visa om överflödsförordningen som var mäkta impopulär. Nyss hade man återigen förbjudit svenskarna att dricka kaffe och nyttja andra lyxvaror. Någon skvallrade
Men någon skvallrade för "storveziren" Reuterholm vars agenter gömde sig i varje landsända. Denne despot och just då Sveriges mäktigaste man ansågs mycket farlig.Han skydde allt som hade med franska revolutionen att göra efter sin tid i Paris. Marseljäsen kunde ju locka till uppror.Både landshövdingen och biskopen i Linköping samt stadsfiskalen i Norrköping ryckte ut. Den godhjärtade fattigprästen och gustavianen Hans Olov Sundelius ställdes till svars och förvisades till en avlägsen skogssocken vid Smålandsgränsen. Där dog han i yttersta armod 56 år gammal.Men NT tryckte alla insändare som höll på prästen, bland annat en aktör som klagade "den betryckte skådespelarens sång". Det länder tidningen till heder att den visade sin tysta solidaritet med en "olycklig obrottslig." När Sundelius i november 1795 tackade Norrköpingsborna i NT inledde han "aldrig hade jag förtjent de många wälsignelser och de bewis af wälgörande som wid min skilsmässa från Norrköping ledsagade mig ut ur staden ..."Blev odödlig
Sundelius blev odödlig, inte bara för att han utsattes för ett justitiemord. Han lyckades nämligen fullfölja arbetet med krönikan över staden han tvangs lämna.Norrköpings minne kom ut 1798 och är än i dag en läsvärd och omistlig källa. Några rader står att läsa på en stentavla på Norrköpings rådhus.Teatern fick stänga
Värre gick det för den unge teaterdirektören Lewenhagen som gick i konkurs, och Egges Teater som måste stänga. Ägaren Johan Ulric Egge hade redan lagts i graven under sommaren 1795. En dikt över hans minne "om en man av Dygd och av ett redligt sinne" publicerades i NT av ingen mindre än - Hans Olof Sundelius.

Prästen skakade styret och blev förvisad ur stan

Så här illa kunde det gå om man misshagade makten för tvåhundratretton år sedan.