– Det är något som har förändrats i samhället. Nu ser jag flickor i förskoleåldern som föräldrarna redan har satt slöja på. Det är jobbigt att se det. Så här var det inte när jag kom till Sverige med min familj, säger Samira.

Hon är tjugo år. Hon tjänar egna pengar. Hon har svart blankt hår och ett vackert ansikte. Hon bär på en mobil där mess från vänner oavbrutet lyser upp skärmen. Hon vet att tjejer som bryter mot reglerna så som hon själv riskerar att straffas och kan bli dödade.

Inom sig bär Samira på minnen av hur det känns att bli slagen av föräldrar och syskon när man bryter regler och drar skam över släkten. Samira talar öppet, engagerat men sakligt, men när det handlar om familjen som hon inte längre har kontakt med anas en sorg.

– Jag skulle önska att jag hade en mamma och pappa som var mer närvarande i mitt liv. Det är jobbigt när jag ser alla fina föräldrar med sina barn ute på stan, säger hon.

Varje år förs flickor ut från Sverige mot sin vilja för att giftas bort utomlands. Det rapporterar länsstyrelsen i Östergötland som har regeringens nationella uppdrag att arbeta mot hedersrelaterat våld och förtryck. Samiras släkting är en av de flickorna.

– Hon skulle bara vara borta några veckor. Men hon kom inte tillbaka, berättar Samira.

I hemlandet hotades hennes släkting med bortgifte. Hon blev slagen av föräldrar och släkt och fick veta att hon inte skulle få resa tillbaka till Sverige. Till sist, med insatser från Sverige, kunde flickan komma tillbaka.

Enligt länsstyrelsen i Östergötland är det vanligt att socialtjänst, skola eller andra instanser har vetat att flickor riskerat att bli förda utomlands men inte reagerat tillräckligt kraftfullt. Den slutsatsen drar länsstyrelsen av alla samtal till den nationella råd- och stödtelefonen. ”Erfarenheten är att ärendena i flera fall präglas av en otydlig eller bristfällig riskbedömning, att barn inte skyddats trots stor utsatthet” skriver länsstyrelsen i sin rapport om hedersvåldet i Sverige.

Det hedersrelaterade våldet och förtrycket, kopplat till religiösa och kulturella uppfattningar om mäns heder, mot flickor, pojkar och kvinnor har ökat i Sverige sedan asylinvandringen tog fart i flyktingströmmen 2015. Det visar den lägesrapport som landets kommuner lämnat till regeringen under hösten 2017. Regeringen ville veta vilken påverkan den ökade invandringen haft på skolor, socialtjänst, sjukvård och andra samhällsinrättningar.

Östergötlands kommuner svarar att de ser ökat behov av skolplatser, bostäder och ett högt tryck på sjukvården – och uppger också att allt fler ärenden hos socialtjänsten handlar om våld i nära relationer och hedersvåld. De svarar att det finns stort behov av att utbilda personal i förskolan, skolan och socialtjänsten för att de ska se och förstå när de möter hedersförtryckta tjejer och kvinnor.

Samira har under sina år i skolan mött en lärare som ställt frågor och visat förståelse för hennes situation. Ingen mer. Tanken kanske är främmande för många att heder skulle kunna vara inblandat om en tjej eller kille verkar må dåligt, eller också vill man inte riskera att kränka någon genom att fråga, funderar Samira.

– Men nu när det är så många utländska barn i skolan, nu borde de verkligen fråga mer och se det här. I skolan vet de ju vilka områden som barnen kommer ifrån, säger hon.

Samira var en liten flicka när hon kom till Sverige med sin familj från Irak. Den första tiden bar hennes mamma slöja men löst draperad; hennes äldre systrar täckte inte håret alls. Men när hon själv gick på mellanstadiet var det dags.

– Först kändes det spännande och jag ville ha den. Men rätt snart ville jag ta av den. Det fick jag inte. Mina föräldrar sa: Gift dig, sen kan du ta av dig slöjan.

Kan man ta av sig slöjan när man har gift sig?

– Det beror på vad man har för man. Om han tillåter att man tar av den eller inte.

Hur kändes det att bära slöjan?

– Jag kände mig instängd, annorlunda. Jag vågade inte räcka upp handen i skolan ibland. Det kändes som om alla tittade på en. Det känns som att det är fel, att man ska hålla sig undan, gömma sig, när man har slöja på sig.

Varför finns kravet på dig att du ska täcka dig?

– För att jag är kvinna. För att jag inte ska dra till mig blickar från män.

Varför är det så viktigt att kontrollera tjejerna på det sättet, menar du?

– För att… vi är mindre värda.

Här får Samiras röst en annan ton. Den blir högre och arg. Hon fixerar blicken.

– För att vi ska bevara vår oskuld, liksom. Allting med det här är så snuskigt. Det är snuskiga tankar. Alla skäl till slöjan är snuskiga. Det är helt sexfixerat.

Hon suckar. Rätar på ryggen. Fortsätter:

– Vi får inte ha på oss jeans för att män kan se att vi har två ben. Vi måste ha slöja för att täcka vårt hår, halsen, för att män inte ska vilja våldta oss. Vårt jobb är att hela tiden täcka oss för mäns blickar. Det är vidrigt.

Samira har gjort uppror mot sin familj och släkt och slutade att bära slöja när hon blev äldre. På flera håll, däribland i Linköpings kommun, höjs nu politiska röster för att införa förbud mot religiösa uttryck som slöja i skolan. Samira önskar att ett sådant förbud blir verklighet.

– Det finns svenskar som försvarar att slöja ska få bäras men de vet inte vad det här egentligen innebär. De kan aldrig förstå. Tänk dig: Tankesättet kring tjejerna är från medeltiden, säger Samira.

Hon önskar att Sveriges lagar var mer krävande och att informationen till nyanlända var tydligare: Att det är förbjudet att slå sina barn i Sverige, förbjudet att tvinga dem att gifta sig mot sin vilja, förbjudet att tvinga dem att bära vissa klädesplagg.

I tidigare artiklar har vi skrivit om hur hedersförtrycket mot tjejer i Östergötland kan se ut. Vi har gått igenom ett 30-tal domar där domstolar under 2017 och 2016 beslutat om tvångsomhändertagande av unga tjejer för att skydda dem mot deras egna familjer och släkter som begränsar, förnedrar, misshandlar och tvingar dem.

Av flertalet domar framgår att föräldrarna, då de pressas av polis och domstol om sin syn på konflikten, framhåller att familjen inte alls lever i någon hederskultur och att de endast gränssätter sin tonåring så som alla omsorgsfulla föräldrar vill göra.

Vad tänker du om det? Tror du att föräldrarna verkligen tror på det de säger? Eller säger de vad de tror att myndigheterna vill höra?

– De vet att man ska säga så. De svarar vad myndigheterna vill höra, säger Samira.

Rösten är saklig, neutral, tydlig då hon tillägger:

– Det finns fina muslimer. Absolut. Men jag vet att många skulle kunna gå så långt som till att döda sina barn om de hade sex med någon innan de hade gift sig.

Samira säger att hon på ett vis kan förstå varför föräldrar och släktingar fortsätter hedersförtrycket mot sina barn. De agerar utifrån sina egna erfarenheter och gör som deras föräldrar gjorde. Hon hoppas att fler ska få upplysning och hjälp att bryta hedersförtrycket.

Vem hade du varit idag om du aldrig hade kommit till Sverige? Om du växt upp och levt kvar i Irak?

– Oh my good jag kan inte tänka mig det faktiskt!

Svaret är spontant, hon rynkar pannan, ler lite nästan osäkert, skakar på huvudet. Säger inget mer.

Du har inte tänkt så någon gång?

– Nej… Nej det har jag inte. Jag vill inte tänka på det.

Hon blir tyst några sekunder och tänker ändå.

– Jag hade nog ändå haft ett mer modernt tänkesätt, det tror jag faktiskt. Men jag hade förmodligen varit gift vid det här laget, och kanske haft flera barn.

Samira heter i verkligheten något annat, och det är inte hon som syns på bilden.

Fotnot. I den omfattande #metoo-kampanjen mot sexuellt ofredande och övergrepp har bland andra författare, akademiker, socialarbetare, vårdpersonal, dansare, skolelever och idrottare gått ut med sina historier och protester. Gruppen #underytan ville samla tjejer och kvinnor som utsätts för övergrepp i hederskulturer. Men mycket få har vågat gå ut med sina berättelser om vad som pågår i familjer och släkter.