Videon är inte längre tillgänglig
– Det har funnits bostäder här förut, berättar Hanna Domfors där vi står i det område som ska bli Norrköpings nya stadsdel Inre hamnen.
Det finns en rest kvar i form av några sekelskifteshus alldeles vid Hamnbron.
Men först var här sanka strandängar, som betades av boskap. Under 1600-talet växte varvsindustrin när behovet av att frakta saker ökade.
Fisket var stort både i Bråviken och Motala ström.
På 1700-talet växte både industrierna och staden och det var under det här århundradet som hamnen formligen exploderade.
– Här var hamn, industri, kronobränneri och spinnhus, säger Hanna Domfors.
Området har sett en del elände genom åren. Kronospinnhuset låg alldeles in på det som ska bli etapp två av Inre hamnen, mellan Saltängsgatan och Norra Promenaden.
– Norrköping var en prioriterad ort, med prioriterad textilindustri som var viktig för kronan. Här i området fanns spinnhus för kvinnor och rasphus för män kopplade till Drags fabriker.
– Det var lite som att de som inte passade in, de som hade svårt att räta in sig i leden - de hamnade här i hamnen. Genomgående under historien har det här setts som ett bråkigt område, konstaterar hon.
Nu återstår bara fragment av den gamla hamnen och en del av fragmenten försvinner de närmaste åren, men inte alla.
Gasmästarens kontor, det lilla tegelhuset alldeles innanför Eon:s stängsel ska bevaras, men förmodligen flyttas.
– Jag är väldigt mån om att det blir klart var det ska stå och vem som ska förvalta den. Det går inte att prata om bevarandet som en vision, säger Hanna Domfors eftersom kostnaden för det behöver läggas in i budgeten.
Hon hoppas att huset kommer till använding, kanske som glasskiosk eller informationshytt.
Det byggdes 1862 och är den äldsta byggnaden i kvarteret med kopplingar till det som var Sveriges näst äldsta gasverk. Norrköping var nummer två i Sverige med gasbelysning på gatorna.
– Det visar hur innovationsinriktat Norrköping var. Här fanns tidigt utbildningar kopplade till teknik. Vi känner inte till vår egen fantastiska historia och är inte så stolta som vi borde vara, tycker hon.
Till exempel undrar hon hur många som vet att Norrköpings varv på 1850-talet levererade fler båtar än Stockholms och Göteborgs tillsammans.
– Vi skulle kunna använda vår historia mycket mer för att marknadsföra Norrköping, skapa upplevelser och ett spännande stadsrum med modern arkitektur och kulturarv sida vid sida.
Det finns några fler byggnader som hon gärna skulle vilja se bevarade, till exempel den lilla tegelhuslängan från tidigt 1900-tal längs Saltängsgatan som visar att gasverkssatsningen var lyckad, men de lär ryka.
Den monumentala Andreas kvarn nära Hamnbron blir kvar, liksom museikranen bredvid, även om det är oklart var kranen ska stå.
– Andreas kvarn är ju verkligen ett landmärke och blir en brygga mellan det gamla och det nya.
De låga gula trähusen med sina gröna dörrar och den karaktäristiska gården försvinner dock.
Det är inte helt lätt att bevara gamla hus i området, dels på grund av den sanering av mark som behöver göras, dels på grund av att marken måste höjas för att klara den höjning av vattennivån som man måste räkna med.
Andreas kvarn från 1889 står dock på en stadig sockel så att bevara den är fullt möjligt.
– Tegelfasaden med sitt formspråk är tidstypisk och vacker. De förändringar som har gjorts är läsbara, exempelvis fönstren som har satts igen, säger Hanna Domfors.